Blogg

Jan Jörnmark är just nu är han aktuell med en fotoutställning på tekniska museet i Stockholm och på nätet. På onsdag 17 mars föreläser Jan om Övergivna Platser och stadsomvandling på tekniska museet kl 18:00. Här på YIMBY får vi nu följa med till Kymlinge. Stockholms 101:a tunnelbanestation. Tunnelbanestationen som aldrig öppnade...

[albumlink]381 (Guid should contain 32 digits with 4 dashes (xxxxxxxx-xxxx-xxxx-xxxx-xxxxxxxxxxxx).)--> ...all night long... 
Men vi kommer inte att stanna i Albuquerque som den gamla sången säger... 
...tvärtom: det är allhelgonaafton, så var skulle man kliva av om inte i... 
...Kymlinge? 
Alla vet att Silverplien stannar här en gång om året, och inför ögonen på häpna medpassagerare... 
...släpps vi av på Stockholms 101:a T-bane station, den aldrig öppnade... 
...Kymlinge Station. Vi befinner oss mitt emellan Hallonbergen och Kista... 
...i den norra delen av Järvafältet, och egentligen går vi runt i en ganska omistlig del... 
...av vår svenska historia. I början av 1970-talet hade Rinkeby och Tensta byggts klart, och tanken... 
...var att fortsätta norrut, upp på Järvafältet. Här skulle framtidsstaden Hansta uppföras. 
År 1967 planerade man för att ungefär 150 tusen människor skulle bo i formfulländade hyreshusområden på Järvafältet. I utkanten... 
...av området skulle en speciell form av framtidsstad byggas. Kymlinge var tänkt som en... 
..."Teknisk Institutionsstad". Egentligen betydde det att Kymlinge skulle bli en "Statlig Stadsdel"... 
...där kungliga ämbetsverk och byråkratier skulle centraliseras och nybyggas. I den modernistiska superstaten Sverige... 
...behövdes ju ständigt nya funktionalistiska lösningar, och Kymlinge och Hansta känns nästan som vår egen variant av... 
...Den Slutgiltiga Lösningen. 150 tusen medborgare och byråkrater... 
...förenade av "ett grenverk av pneumatiska sopsugar som nafsar i sig allt avfall"... 
...samtidigt som lokala persontransporter sköts av "Robot-Tåg"... 
..."förarlösa el-minitåg som cirkulerar dygnet runt", allting för att det nya framtidsfolket skulle uppnå största möjliga och... 
...maximala lycka. Observera att den långa exponeringstiden gör att Kymlinges spöken framstår med... 
...största möjliga tydlighet. 
Annars finns det egentligen inte så mycket att fotografera därinne. SL rensar med jämna mellanrum... 
...bort allt klotter, det finns inga bänkar, inga rulltrappor... 
...på sitt sätt känns stationen nästan antiseptisk, vilket väl får den funktionsseparerade framtidsstaden... 
...att framstå i ännu större tydlighet. När blå linjen drogs fram här i mellan 1971-75... 
...låg fortfarande framtiden och rullade på mållinjen. Miljonprogrammet hade rasat ihop i ett allmänt kaos av... 
...almprotester och villabyggande, och ingen visste vad som skulle hända härnäst. Lika bra att bygga stationen... 
...som typiskt nog hamnade precis före Kista, som faktiskt skulle bli framtidsstaden... 
...men på ett sätt som ingen hade föreställt sig när Kymlinge projekterades 1971, samma år... 
...som mikroprocessorn gjorde sin kommersiella entré, på väg mot Kista och en svensk IT-boom av dimensioner... 
...som till och med får visionen om Kymlinge att blekna. 
Så vad blev slutresultatet av Hansta och Kymlinge? 
Tja, människorna flyttade till Nacka och Bålsta, ämbetsverken... 
...utlokaliserades till Norrköping, Falun och Karlstad... 
...och allt som blev kvar av folkhemsdrömmen var Kymlinge... 
...där tunnelbanenedgången markeras med bautastenar... 
...och till och med myrorna lämnat sitt administrativa centrum. 

Ett gäng yimby:sar redo att lämna över namnlistan till stöd för Tors torn.

Vid 13:00 idag så lämnade YIMBY över sin stödlista för Tors torn till fastighets- och stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal(m). ABC-nyheterna, Radio Stockholm och Vi i Vasastan var också på plats och bevakade överlämnandet.


07:12 in i inslaget.

Inslag i Radio Stockholm.


Lina lämnar över stödlistan för Tors torn.


Radio Stockholm intervjuar.

Under kvällens kommunfullmäktigedebatt fattades beslut om Norra Stationsområdet och Stockholms nya översiktsplan. Båda besluten föregicks av en lång debatt.

Ingenting direkt oväntat dök upp i debatten. Oppositionen kritiserade bristen på tunnelbana till Norra Stationsområdet, en kritik vi helt instämmer i. Tyvärr ställde en del kritiker också tunnelbana mot spårväg. YIMBY menar att både tunnelbana och spårväg behövs till Norra Stationsområdet, även om vi ser tunnelbana som den högst prioriterade lösningen, speciellt då den är svårare (och mer kostsam) att få på plats i efterhand. Intressant i sammanhanget var att även centerpartiet uttryckte att tunnelbana till Norra Stationsområdet är viktigt vilket är ett välkommet ställningstagande. Sten Nordins och Christer G Wennerholms tidigare uttalanden om att "tunnelbanan är färdigbyggd" är naturligtvis ett helt orealistiskt uttalande med tanke på den befolkningstillväxt som Stockholm står inför. Här hoppas vi verkligen att staden tänker om. Med de diskussioner som finns om att tillföra fler bostäder till området borde den samhällsekonomiska kalkylen för tunnelbana kunna förbättras.

Oppositionen kritiserade också tätheten, en kritik vi inte instämmer i. Täthet är en attraktiv och eftersökt kvalitet.

I debatten om översiktsplanen gjorde Kristina Alvendal(m) ett intressant anförande om att vi nu bryter med modernismens planeringsideal och återigen börjar att bygga stad. Vi från YIMBY tycker naturligtvis att det är välkommet med en tydlig politisk markering mot modernismens misslyckaden. I samband med detta tog också Alvendal upp den nya trädnorm som staden nu planerar, att det ska planteras ett nytt träd för varje ny bostad. Det är en välkommen målsättning så länge det planeras på ett bra sätt. Samtidigt väljer staden att behålla en parkeringsnorm på 1.0, alltså en parkering för varje byggd lägenhet, vilket knappast rimmar speciellt bra med visionen om att gå bort från en helt bilcentrerad modernistisk planering. Det faktiska bilinnehavet i Stockholms innerstad är idag 0.46, inte 1.0 vilket således innebär en aktiv politik för att driva upp bilinnehavet.

Socialdemokraterna ställde sig i stort bakom ÖP:n med några resevationer, bland annat tog de upp att de vill lägga ner Bromma flygplats och peka ut det som ett stadsutvecklingsområde.

Miljöpartiet menade att planen inte skyddar grönområden i tillräckligt stor utsträckning, en ståndpunkt som delades av vänsterpartiet. Vänsterpartiet menade också att planen fokuserar för mycket på stora handelsplatser och de ville se ett större fokus på flera mindre handelsplatser.

Miljöpartiet och vänsterpartiet kritiserade också byggandet av Förbifart Stockholm och vill istället satsa mer på utbyggnad av kollektivtrafiken. Miljöpartiet nämnde bland annat Spårväg Syd, vilket är en mycket viktig satsning som även vi i YIMBY vill se påbörjad snarast.

Hela debatten kan ses här.

YIMBY:s yttrande om Stockholms översiktsplan
YIMBY:s yttrande om Norra Stationsområdet

In the alternate universe of Fox News, Anthony Watts, and many others, up is down. Now, it appears, brown is green. Following the total confusion over the retraction of a paper on sea level, claims of another “mistake” by the IPCC are making the rounds of the blogosphere. This time, the issue is the impact of rainfall changes on the Amazon rainforest.

A study in 2007 showed that the forest gets greener when it rains less. A new study, by Samanta et al. in Geophysical Research Letters shows that the earlier work was flawed. Aided by an apparently rather careless press release, this is being used as evidence that the Amazon is less sensitive to rainfall changes than the IPCC claimed. But the Samanta et al. paper actually does not address the central questions at all. It only addresses whether a single anomalous rainfall year had an impact that is measureable and interpretable from a satellite sensor. The conclusion is that they could not detect a change. As noted in a commentary from Simon Lewis, University of Leeds, “the critical question is how these forests respond to repeated droughts, not merely single-year droughts.”

Lewis – a broadly published expert on tropical forests – makes a number of additional important points in his commentary below. Bottom line: IPCC gets it right as usual.

—————
Guest Commentary by Simon Lewis, University of Leeds, UK

The new Samanta et al. study uses sensors on satellites to assess the colour of the rainforest canopy in the dry season of the year 2005, compared to the dry seasons of the years 2003 and 2004. More detected green colour in 2005 may suggest that the forest is being more productive (more green leaves photosynthesising), or more brown colours may suggest leaves dying and less productivity, than the previous years. The results show that 2005 was little different to the previous years, despite the strong drought.

This is important new information, as in 2007, a paper using broadly the same satellite-based method showed a strong ‘greening-up’ of the Amazon in 2005, suggesting tolerance to drought (Saleska et al. 2007, Science). The new study shows that those results were not reproducible, but also highlight the extreme caution that should be attached to satellite studies generally in this field, with instruments in space collecting data which is then used to infer subtle changes in the ecology of tropical forests.

In contrast to the 2007 paper, Oliver Phillips, myself, and others, published a paper in Science last year, using ground observations from across the Amazon, showing that while the 2005 drought did not dramatically change the growth of the trees compared to a normal year, as Samanta et al. also show, the deaths of trees did increase considerably. The new study of Samanta et al. does not contradict the Phillips et al. study, which itself shows the Amazon is vulnerable to drought via impacts on tree mortality. The Phillips et al. paper showed that remaining Amazon forest trees changed from absorbing nearly 2 billion tonnes of CO2 from the atmosphere annually over recent decades, as tree growth has been exceeding mortality, to being a large, but temporary, source of over 3 billion tonnes, from the elevated tree mortality associated with the 2005 drought event.

The evidence for the possibility of a major die-back of the Amazon rainforest is due to two factors,

1. That climate change induced decreases in rainfall in the dry season occur, and

2. The trees cannot tolerate these reductions in rainfall.

The Samanta paper does not directly address the first point; this is addressed using global circulation models (of which some, but not all, show a strong drying trend for the east of the Amazon over the 21st century). The second point is only addressed in a limited way. The critical question is how these forests respond to repeated droughts, not merely single-year droughts. The forests are of course able to withstand these single droughts (otherwise there would be no rainforest!) — it is their ability to survive an increased frequency of the most severe droughts that is critical to answer. Drought experiments, where a roof is built under the forest canopy to reduce rainfall, show that most forest trees survive a single year’s intense drought, in agreement with the ground observations in the 2005 drought, but can’t persist with repeated years of drought. The Samanta study does not address this point at all.

In conclusion, the new Samanta et al. study lends further weight to the emerging picture of the impact of the 2005 drought: that tree growth was relatively unaffected, but tree mortality increased, contributing temporarily to accelerating the rate of climate change, rather than as usual reducing it, via additions of carbon to the atmosphere from the dead trees. The mortality was far from catastrophic, but the impact on the carbon cycle was globally significant. This is hardly the ‘no impact’ of the 2005-drought on the forest suggested in various news reports.

I should add that there is considerable uncertainty associated with the models suggesting decreases in rainfall, and uncertainty as to how Amazon forests may react (especially when one considers the impacts of deforestation, logging, and fire combined with climate change impacts). But this uncertainty is being chipped away at by scientists, a task in which the Samanta et al. paper assists.

Oddly, the Boston University press release to accompany the paper was titled, “New study debunks myths about Amazon rain forests”. The opening line runs: “A new NASA-funded study has concluded that Amazon rain forests were remarkably unaffected in the face of once-in-a-century drought in 2005, neither dying nor thriving, contrary to a previously published report and claims by the Intergovernmental Panel on Climate Change.” So, have scientists, myself included, been peddling myths? Have respected journals being publishing them? Have the IPCC? The answer is no, no and no.

The reality is that the IPCC have largely ignored the papers on the model results of decreasing rainfall in the east of the Amazon, and the diverse evidence used to assess the sensitivity of these forests to such rainfall reductions. There are a couple of lines in IPCC Working Group I (“New coupled climate-carbon models (Betts et al., 2004; Huntingford et al., 2004) demonstrate the possibility of large feedbacks between future climate change and vegetation change, discussed further in Section 7.3.5 (i.e., a die back of Amazon vegetation and reductions in Amazon precipitation).”). And in Working Group II there is a now infamous single sentence:

“Up to 40% of the Amazonian forests could react drastically to even a slight reduction in precipitation; this means that the tropical vegetation, hydrology and climate system in South America could change very rapidly to another steady state, not necessarily producing gradual changes between the current and the future situation (Rowell and Moore, 2000).”

The statement is not as carefully worded as it should be, and incorrectly referenced, but basically scientifically correct and defensible with recourse to the peer-reviewed literature available at the time. Rainforest persists above a threshold of rainfall, below which one finds savanna. If this threshold is crossed a landscape dominated by rainforest can ‘flip’ to savanna. Therefore a ’slight’ reduction can lead to a ‘dramatic’ reaction. Of course, evidence of a shift to a new lower rainfall climate regime is needed, and evidence of large areas of forest close to that rainfall threshold would be required for the IPCC statement to be reasonable; there is ample published evidence for both.

Overall the conclusions in the IPCC 2007 Fourth Assessment Report are strengthened (because the anomalous result of the Saleska et al. 2007 paper appear to be at fault), not weakened, by the new Samanta et al. study as their press release implies.

Just nu pågår debatt i kommunfullmäktige om Norra Stationsområdet och Stockholms nya översiktsplan.

Följ debatten här.

Beslut har fattats om Norra Station etapp 1, nu pågår debatt om översiktsplanen.

YIMBY i Radio Stockholm om Tors torn.

Folkpartiet vill införa en klimatbilspremie och avskaffa energiskattebefrielsen av etanolbränsle, se artikel i SvD.

Det är helt rätt att avskaffa energiskattebefrielsen av etanolbränsle, det borde man gjort för länge sedan. Man har vetat länge att det inte är någon lysande idé att använda etanol som fordonsbränsle i stor skala, se tidigare inlägg om detta.

Däremot tycker jag inte att klimatbilspremien är någon bra idé, precis som jag var emot den tidigare miljöbilspremien.

Det är miljö- och klimatvänligare att inte ha någon bil alls än att ha en miljö/klimat-bil, därför bör bilköp aldrig subventioneras på detta sätt. Däremot skulle man kunna införa en registreringsskatt på alla bilar, och låta den vara lägre (eller noll) för miljö- och klimatvänliga bilar. Flera av våra grannländer har registreringsskatt på bilar, så det vore inga problem att införa en sådan.

Intressant? Andra bloggar om: politik Klimat Miljö Trafik

Det senaste, men inte slutliga, utformningsförslaget för Tors Torn.

Skriv under, och sprid, listan till stöd för Tors torn.

Imorgon, måndag 15 mars, är det debatt och omröstning om Norra Stationsområdets framtid i Stockholms kommunfullmäktige. Projektet är, mycket på grund av den relativt sett högre exploateringsnivån, omdebatterat, vilket vi skrivit om flera gånger tidigare här på YIMBY.

I de media, debattinlägg och bloggar som kritiserar projektet är det dock märkligt tyst om Norra Stationsområdets enskilt största problem, Norrtullsplatsen. Istället är det ett av projektets mest spektakulära och framåtblickande delar, de två planerade skyskraporna Tors Torn, som får löpa gatlopp.

Norrtullsplatsen och omkringliggande område. Ljusrött = Impedimentmark (överbliven mark eller grönmark som kommer vara så trafikstörd att den blir oattraktiv). Mörkrött = Vägar/Hårdgjorda ytor. 
Det är naturligtvis bra att stadsutvecklingsfrågan diskuteras, men fastlåsningen kring ett motstånd mot Tors Torn är problematisk av flera anledningar. Dels glöms helheten bort när debattörer helt inriktar sig på att till varje pris se till att inget hus får vara högt. För det andra verkar många av debattörerna mena att Stockholmarna inte vill se denna form av utveckling.

Det är helt fel.

Det finns nämligen ingenting som tyder på att en majoritet av Stockholmarna principiellt skulle vara motståndare till högre bebyggelse, tvärtom. Det här kan man inte minst se på de stora tidningarnas hemsidor där de, inte sällan i samband med en artikel som kritiserar just höga hus, ställer en fråga till läsarna vad de tycker. Så här brukar resultatet se ut:

dn.se 2009-10-30 
dn.se 2010-02-22 
svd.se 2008-01-11 
Facebook 2010-02-25 
Nätundersökningar är naturligtvis inte statistiskt säkerställda, men mönstret återkommer alltid när frågan ställs, vilket borde ge en tydlig indikation av hur opinionen ser ut. Vi vill därför rikta en tydlig uppmaning till de politiker i stadshuset som vill lyssna på sina väljare, nämligen att de ska säga ja till Tors Torn.

För att sätta press på politikerna så att de ska våga gå vidare med planerna kommer YIMBY att under morgondagen (måndag 15 mars) lämna in en namnlista till stöd för Tors torn.
http://upprop.nu/RHLL

Skriv under listan du också, och sprid den till vänner och bekanta och på sociala nätverk som Twitter och Facebook.

A letter from a reader (reproduced with permission):

Dear RealClimate team:

I have a background in biology and studied at post-grad level in the area of philosophy of science. For the last few years, I have been working on a book about the logic of argument used in debates between creationists and evolutionists.

About a year ago I decided it was time to properly educate myself about climate science. Being perhaps a little too influenced by Harry M Collins’ “The Golem” (and probably too much modern French philosophy!), I was definitely predisposed to see group-think, political and cultural bias in the work of climatologists.

On the whole, though, I tried hard to follow the principles of genuine skepticism, as I understood them.

Obviously, there are plenty of ill-considered opinions to be found either side of any issue, but only the most ignorant person could fail to see the terrible intellectual gulf between the quality of so-called skeptic sites and those defending the science behind the AGW thesis.

What convinced me, though, is that the arguments made by a few sites like yours are explicit and testable. In particular, it is useful that RealClimate sticks to the science as much as possible. It has been a lot of hard work to get here, but I am now at a point where I understand the fundamentals of climate science well enough to articulate them to others.

For my part, I am grateful to you guys. I hope it gives you some small amount of satisfaction to know that your work can convert readers who really were skeptics in the beginning. I use the word ’skeptic’ carefully – the one thing most commonly absent from the so-called ’skeptics’ is authentic skepticism.

By the way, my book is an attempt to categorise the various logical errors people fall into when they search for arguments to support a conclusion to which they have arrived at a priori. It will now have a few chapters on global warming.

All the best,

Imagine this. In its latest report, the IPCC has predicted up to 3 meters of sea level rise by the end of this century. But “climate sceptics” websites were quick to reveal a few problems (or “tricks”, as they called it).

First, although the temperature scenarios of IPCC project a maximum warming of 6.4 ºC (Table SPM3), the upper limit of sea level rise has been computed assuming a warming of 7.6 ºC. Second, the IPCC chose to compute sea level rise up to the year 2105 rather than 2100 – just to add that extra bit of alarmism. Worse, the IPCC report shows that over the past 40 years, sea level has in fact risen 50% less than predicted by its models – yet these same models are used uncorrected to predict the future! And finally, the future projections assume a massive ice sheet decay which is rather at odds with past ice sheet behaviour.

Some scientists within IPCC warned early that all this could lead to a credibility problem, but the IPCC decided to go ahead anyway.

Now, the blogosphere and their great media amplifiers are up in arms. Heads must roll!

Unthinkable? Indeed. I am convinced that IPCC would never have done this.

The North Sea (see Stefan’s photostream on Flickr)

But here is what actually did happen.

In its latest report, the IPCC has predicted up to 59 cm of sea level rise by the end of this century. But realclimate soon revealed a few problems.

First, although the temperature scenarios of IPCC project a maximum warming of 6.4 ºC (Table SPM3), the upper limit of sea level rise has been computed for a warming of only 5.2 ºC – which reduced the estimate by about 15 cm. Second, the IPCC chose to compute sea level rise up to the year 2095 rather than 2100 – just to cut off another 5 cm. Worse, the IPCC report shows that over the past 40 years, sea level has in fact risen 50% more than predicted by its models – yet these same models are used uncorrected to predict the future! And finally, the future projections assume that the Antarctic ice sheet gains mass, thus lowering sea level, rather at odds with past ice sheet behaviour.**

Some scientists within IPCC warned early that all this could lead to a credibility problem, but the IPCC decided to go ahead anyway.

Nobody cared about this.

I mention this because there is a lesson in it. IPCC would never have published an implausibly high 3 meter upper limit like this, but it did not hesitate with the implausibly low 59 cm. That is because within the IPCC culture, being “alarmist” is bad and being “conservative” (i.e. underestimating the potential severity of things) is good.

Note that this culture is the opposite of “erring on the safe side” (assuming it is better to have overestimated the problem and made the transition to a low-carbon society a little earlier than needed, rather than to have underestimated it and sunk coastal cities and entire island nations). Just to avoid any misunderstandings here: I am squarely against exaggerating climate change to “err on the safe side”. I am deeply convinced that scientists must avoid erring on any side, they must always give the most balanced assessment they are capable of (and that is why I have often spoken up against “alarmist” exaggeration of climate science, see e.g. here and here).

Why do I find this IPCC problem far worse than the Himalaya error? Because it is not a slip-up by a Working Group 2 author who failed to properly follow procedures and cited an unreliable source. Rather, this is the result of intensive deliberations by Working Group 1 climate experts. Unlike the Himalaya mistake, this is one of the central predictions of IPCC, prominently discussed in the Summary for Policy Makers. What went wrong in this case needs to be carefully looked at when considering future improvements to the IPCC process.

And let’s see whether we learn another lesson here, this time about society and the media. Will this evidence for an underestimation of the climate problem by IPCC, presented by an IPCC lead author who studies sea level, be just as widely reported and discussed as, say, faulty claims by a blogger about “Amazongate”?

p.s. Recent sea level results. A number of broadly based assessments have appeared since the last IPCC report, which all conclude that global sea level rise by the year 2100 could exceed one meter: The assessment of the Dutch Delta Commission, the Synthesis Report of the Copenhagen Climate Congress, the Copenhagen Diagnosis report as well as the SCAR report on Antarctic Climate Change. This is also the conclusion of a number of recent peer-reviewed papers: Rahmstorf 2007, Horton et al. 2008, Pfeffer et al. 2008, Grinsted et al. 2009, Vermeer and Rahmstorf 2009, Jevrejeva et al. 2010 (in press with GRL). The notable exception – Siddall et al. 2009 – was withdrawn by its authors after we revealed numerical errors on Realclimate. This is a good example of self-correction in science (in stark contrast with the climate sceptics’ practice of endlessly perpetuating false information). Rather bizarrely, Fox News managed to turn this into the headline “More Questions About Validity of Global Warming Theory“.

** About the numbers stated above. Regarding the actual IPCC AR4 numbers, adjust the IPCC upper estimate of 59 cm by adding 15 cm to make it apply to 6.4 ºC warming (not just 5.2 ºC) and 5 cm to make it go up to 2100 (not just 2095). That gives you 79 cm. Add 50% to adjust for the underestimation of past sea level rise and you get 119 cm.
For the hypothetical case at the start of this post, just introduce similar errors in the other direction. Let’s add 31 cm by going up to 7.6 ºC and the year 2105 (in fact that is “conservative” but it gives a nice round number, 150 cm). Now assume you have a model compared to which actual sea level is rising 50% slower (rather 50% faster): now you’re at the 3 meters mentioned above. For details, see The IPCC sea level numbers.

Mikael Askergren är arkitekturskribent och har också en egen blogg.
Nedstående inlägg har tidigare publicerats på Mikael:s blogg.
Den 15 mars röstar man i fullmäktige om Norra stations framtid. (och om Norrtulls framtid.) Därför, varsågoda kära läsare, ett motförslag i elfte timmen.

Jag kommer i det följande inte att polemisera mot den bebyggelse man föreslår på den gamla bangårdsmarken – det finns det andra som gör. Och själv har jag redan på annan plats sagt allt jag har att säga om stadsbyggnadskontorets ständiga tendenser till "stilarkitektur" (jfr begreppet "stilmöbler"). Jag nöjer mig i det följande att diskutera den trafiklösning stadsbyggnadskontoret föreslår för Norrtull: en ny rondell.

(klicka på bilderna nedan för bilder i större format.)

[albumlink]384 (Guid should contain 32 digits with 4 dashes (xxxxxxxx-xxxx-xxxx-xxxx-xxxxxxxxxxxx).)-->  
 
Det är ju nämligen av allt att döma så att dagens lösning (utan rondell och med Uppsalavägen dragen öster om de båda tullhusen vid Norrtull) redan har kapacitet att ta hand om framtidens trafik förbi Norrtull.

Därför föreligger av allt att döma inte omedelbart några trafikala skäl att bygga en rondell. Det handlar mer om "stil". Man tycker nog att Norrtull av idag är trist. Man tror att det skulle bli "finare" med en (pampig?) rondell. Men personligen är jag starkt misstänksam mot stadsbyggnadskontorets illustrationer (akvareller minsann, för ökad mysfaktor!) som visar Norrtulls framtida rondell som en trevlig park med folk som strosar omkring. (lika misstänksam som jag är mot de arkitektillustrationer som nyligen försökte få det nya Brunkebergstorg att se levande och välbesökt och trevligt ut.)

Jag tror snarare att det är symmetridjävulen som varit framme när stadsbyggnadskontoret nu föreslår att Uppsalavägen skall ledas in i symmetriaxeln rakt mot de båda små tullhusen. (Varför det? varför rakt mot dem?) Trafiken kan dock inte ledas in mellan tullhusen eftersom utrymmet mellan dem inte är brett nog. Därför (!) har man placerat en rondell framför tullhusen (fortfarande i en symmetrisk komposition som utgår från tullhusen och så vidare). Min gissning är att om tullhusen stod längre ifrån varandra skulle man inte alls föreslagit någon rondell just här, då hade man lett trafiken rakt fram in mellan tullhusen och in i en trevägskorsning istället, liknande den som redan finns vid Norrtull öster om tullhusen.

Eftersom dagens lösning (utan rondell, Uppsalavägen leds öster om tullhusen) av allt att döma redan klarar framtidens kapacitetskrav föreslår jag istället att Uppsalavägen inte leds rakt mot tullhusen (som i stadsbyggnadskontorets förslag) utan istället väster om dem. Det finns nämligen stora stadsrumsmässiga vinster att göra av att dra Uppsalavägen just väster om tullhusen (istället för öster om dem, eller rakt mot dem) – om man samtidigt flyttar godstågbanvallen söderut (istället för att inte flytta den alls, som i stadsbyggnadskontorets hypersymmetriska förslag) och leder godstågen i en tunnel under Norra stationsgatan (istället för i tunnel under Norra stationsområdets nybebyggelse): Då förändras nämligen genast i ett slag det "tråkiga" Norrtull och den "tråkiga" södra entrén till Hagaparken i grunden (på ett mycket mer övertygande vis än i stadsbyggnadskontorets förrädiskt idylliska akvareller). Tullhusen står med ens inne i Hagaparken – istället för långt, långt utanför den.

Märk att såväl vägar som järnvägsspår kommer att flyttas tillfälligt under byggandet av tunnlarna förbi Norra stationsområdet. Godstågstrafiken kommer alltså i vilket fall som helst tillfälligt flyttas och ledas en annan väg under byggnadsarbetena. Det finns alltså inget som säger att banvallen måste ligga kvar där den ligger idag i tid och evighet. Den kan lika gärna flyttas till ett nytt läge medan man flyttar godstågtrafiken tillfälligt och bygger tunnlar. Man kan lika gärna bygga den slutgiltiga, permanenta tågtunneln under Norra stationsgatan som någon annanstans i området.

Dela upp Norra stationsprojektet

Om fullmäktige skulle vilja hålla möjligheterna öppna för en sådan här lösning (eller någon annan alternativ lösning av Norrtull med omgivning) så kan de helt enkelt undanta den östligaste delen av detaljplanen från beslutet, sådant görs med jämna mellanrum – man lyfter bort en del av en detaljplan, och godkänner resten. Jag vill därför uppmana fullmäktige att den 15 mars undanta den östligaste delen av detaljplanen från beslut, för att möjliggöra en annan utformning av Norrtull.

Dela Norra stationsprojektet i två delar. Behandla bebyggelsen på bangårdsmarken (fastighetsmark) för sig och trafiklösningen för Norrtull (gatumark) för sig.

(SvD, SvD, SvD, SvD)