Olle Schmidt - från Europaparlamentet

Skepparkroken vid Skälderviken, Påsken 2009

Liberala vänner,

Efter en hektisk tid sedan partirådet i Göteborg har jag några vårfina och avkopplande Påskdagar i familjens sommarviste norr om Ängelholm.

Den stilla veckan var jag i Prag för möte med den gemensamma parlamentariska församlingen AVS (77 länder i Afrika, Västindien och Stilla Havet) och EU.

På dagordningen stod beslut om mat- och finanskrisen, de kommande ekonomiska partnerskapsavtalen, situationen i Somalia och klimatförändringarna. Vi hade möjlighet att utbyta tankar med såväl kommissionen (både kommissionären för handel och för bistånd) som det något skadeskjutna tjeckiska ordförandeskapet. Jag hann fråga kommissionär Michel om Dawit Isaak, se gärna min hemsida och blogg, www.folkpartiet.se/schmidt

En av de mer spännande debatterna handlade om klimatet och hur AVS-länderna berörs.

I december förra året besökte jag Stilla Havsområdet; Papua-Nya Guinea och den lilla ön Vanuatu. Beräkningar visar att vissa öar kan ha översvämmats helt eller delvis fram till år 2050 om nuvarande utveckling fortsätter.

Vi vet att utvecklingsländerna har bidragit minst till klimatförändringen men kommer att drabbas hårdast av de allvarliga sociala och miljömässiga konsekvenserna på grund av sin sociala, ekonomiska och geografiska utsatthet, sitt starka beroende av jordbruk, fiske och andra naturresurser samt sin begränsade kapacitet (mänsklig, finansiell och teknisk) att hantera klimatförändringens inverkan.

En rapport om konsekvenserna antogs. Många dystra fakta presenterades, men förhoppningsvis kan utvecklingen vridas i rätt riktning, om vi agerar och det i tid. Annars ser det illa ut.

• En snabbare höjning av havsnivåerna kommer att orsaka översvämningar, kusterosion, inträngning av havsvatten i färskvattendepåerna och kommer till och med leda till att vissa lågt liggande öar i Stillahavsområdet eller Västindien hamnar under havsytan.
• Antalet människor som drabbas av översvämningar vid kusten kommer bara i Afrika att öka från 1 miljon 1990 till över 70 miljoner 2080.
• Temperaturökningen och den föränderliga nederbörden i form av regn kommer att leda tillallvarlig torka och kraftigt minskad tillgång på vatten i AVS-länderna. Mellan 75 och 250 miljoner människor i Afrika kan drabbas av ökad vattenstress och osäker vattenförsörjning med en temperaturökning på 1°C, 350–600 miljoner med en temperaturökning på 2°C och upp till 1,8 miljarder med en temperaturökning på 3°C.
• Klimatförändringarna kommer att ytterligare öka ökenutbredningen och markförstöringen,och därigenom äventyra alltmer av jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen och orsaka större hungersnöd och undernäring i AVS områdena.
• De höjda havsnivåerna och temperaturökningen kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för ekosystemen vid kusterna och i haven, leda till minskade fångster i Stillahavsområdet, Västindien och längs den afrikanska kusten samt få negativa följder för den lokala livsmedelsförsörjningen.
• Klimatförändringarna kommer att skynda på utarmningen av den biologiska mångfalden,utgöra ett allvarligt utrotningshot för många växt- och djurarter och orsaka oåterkalleliga skador på vissa ekosystem. Den utarmade biologiska mångfalden i AVS-länderna kommer att få mycket allvarliga effekter på näringskedjan och på försörjningen för människor som är direkt beroende av produkter från ekosystemen.
• Klimatförändringarnas miljökonsekvenser kan komma att leda till enorma migrationsflöden internt och över gränserna (IPCC uppskattar att det kommer att finnas 150 miljoner migranter 2050). De flesta miljömigranter i AVS-länderna kommer att flytta inom sina hemländer eller till grannländer, vilket kommer att leda till ökande humanitära kriser, snabb urbanisering samt utvidgning av slumområdena i städerna och en avstannad utveckling inom AVS-länderna.
• Klimatförändringarna undergräver nationell, regional och global säkerhet och leder till konflikter om otillräckliga naturresurser eller spänningar på grund av folkomflyttningar.
• Klimatförändringarna äventyrar 40 procent av de internationella investeringarna för att minska fattigdomen (enligt Världsbankens uppskattning) och utgör därmed ett allvarligt hot mot fattigdomsbekämpning, ekonomisk och social utveckling och möjligheterna att förverkliga millennieutvecklingsmålen i många AVS-länder.
• För att undvika klimatförändringens värsta oåterkalleliga effekter måste den globala temperaturökningen begränsas till under 2°C och de globala växthusgaskoncentrationerna stabiliseras på en nivå under 450 ppm. De länder som står för de största koldioxidutsläppen – industriländer och tillväxtekonomier – måste bära det främsta ansvaret för att skära ned på sina utsläpp.
• Insatser måste kombineras med åtgärder i AVS-länderna för att hantera klimatförändringarnas allvarliga effekter. Industriländerna har ett historiskt ansvar för klimatförändringen enligt principen om att förorenaren betalar. Vi är moraliskt skyldiga att hjälpa AVS-länderna i deras ansträngningar att anpassa sig till följderna.
• Det råder för närvarande stora underskott i finansieringen av utvecklingsländernas anpassning. De beräknade årliga anpassningskostnaderna ligger på mellan 10 och över 80 miljarder USD per år, medan de medel som industriländer avsatts via multilaterala finansieringsmekanismer uppgår till 150–300 miljoner per år.
• Användning och fördelning av resurser från olika finansieringsmekanismer för klimatförändringar, såsom mekanismen för ren utveckling (CDM), är ganska komplicerade, och mottagarländerna är inte tillräckligt delaktiga i dessa förfaranden. Här krävs förbättringar och förenklingar.
• Bara 2 procent av alla projekt för ren utveckling (CDM) finns i Afrika.
• Kostnaderna kommer att bli mycket högre om man dröjer med att fatta definitiva beslut om de mekanismer och den finansiering som behövs för att minska orsakerna till och effekterna av klimatförändringarna.
• I kombination med redan bristfälliga hälso- och sjukvårdssystem och begränsad tillgång till offentlig hälso- och sjukvård kommer klimatförändringarna att leda till en ökning av antalet fall av vektor- och vattenburna sjukdomar, såsom malaria, denguefeber och kolera, ökad värmepåverkan och förekomst av luftvägssjukdomar.
•  

Vad göra?

Tidiga åtgärder för anpassning till klimatförändringarna och minskning av katastrofrisken är en klart kostnadseffektiv lösning. Enligt beräkningar som gjorts skulle varje dollar som läggs på minskning av katastrofrisken kunna spara upp till sju dollar i katastrofinsatser, vilket också skulle innebära ett kraftfullt argument för förhandstilldelning av biståndsbidrag.

Tillväxten måste vara hållbar, det är vi nog alla överens om. Men en avstannande världsekonomi med för många hinder och regleringar drabbar de fattigaste länderna värst. Också i denna diskussion behövs balans och måtta.

Vid FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december måste vi hitta ett globalt samförstånd om ambitiösa och bindande mål för att mildra klimatförändringens effekter.

Vid mötet i Prag uppmanades det internationella samfundet och den privata sektorn att avsätta de investeringar som behövs för forskning, utveckling och snabb och omfattande tekniköverföring för att mildra klimatförändringens effekter (till exempel energiteknik med låga koldioxidutsläpp, tekniker för koldioxidbindning och koldioxidlagring) och anpassning i AVS-länderna.

Det fanns en ökande oro för att den finansiella krisen gjort att de fattigaste länderna inte kommer att få vare sig de utlovade investeringarna eller de offentliga biståndsmedlen. Vid G20-mötet i London gjordes förvisso utfästelser, men frågan kvarstår om löftena kommer att infrias.

Trots den oroande utvecklingen uttalades också en förhoppning om att klimat- och finanskrisen fört samman världen på ett sätt som aldrig tidigare. Vetskapen att vi inte klarar av någon av kriserna på egen hand – att agera nationellt mot miljöhoten eller protektionistiskt för att skydda den egna handeln – gör att vi måste agera gemensamt. Vi behöver i alla avseenden varandra. Isolationism kan aldrig vara svaret.

Jag lämnade Prag mer förhoppningsfull än jag hade befarat.

Vi är alla beroende av varandra.

Olle Schmidt