Diakonias frågor - FP:s svar
Diakonia har skickat ett antal frågor till riksdagspartierna. Här är Folkpartiets svar till Diakonia, inskrivna i frågeformuläret. Svaren låg för övrigt till grund för Erik Ullenhags utfrågning i Almedalen. /Leiph
Klarar klimatpolitiken både klimatförändringarna och fattigdomsutmaningen?
Elva frågor till den svenska riksdagens partier.
Inledning
Klimatförändringarna är en global rättvisefråga. Industriländerna med 20 procent av världens befolkning, har släppt ut den absoluta merparten av de växthusgaser som värmer klimatet idag. Fattiga människor i utvecklingsländerna som bidrar minst till de globala utsläppen, är mest utsatta för de negativa effekterna av ett förändrat klimat. Den miljard människor som lever i de 100 fattigaste länderna står tillsammans för mindre än 3% av de globala utsläppen av växthusgaser.
Vi befinner oss mitt i en dubbel global utmaning – att både klara klimatförändringarna och bekämpa fattigdomen. Diakonia och Svenska kyrkan samarbetar med kyrkor och biståndsorganisationer i Europa och i fattiga länder i kampanjen Countdown to Copenhagen för att världens beslutsfattare enas om ett rättvist klimatavtal vid toppmötet i Köpenhamn i december 2009.
Svenska kyrkan och Diakonia menar att det nya klimatavtalet måste ge utrymme för fattiga länder att utvecklas. Det innebär att industriländerna måste göra mycket stora åtaganden för att både minska sina egna utsläpp och ge stöd till utvecklingsländer för att de ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna och motverka dem.
Vi har utformat några frågor som vi menar är viktiga från detta perspektiv.
Vi önskar svar senast den 30 juni!
A. Behovet av utsläppsminskningar
1. Nyare klimatforskning
Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel, IPCC, kom 2007 och skärpte oron för en accelererande klimatförändring jämfört med tidigare rapporter. Senare forskning och faktiska observationer visar att de värsta scenarierna från 2007 vad gäller bland annat avsmältning av havsis och glaciärer, uppvärmning av världshaven och höjning av havsnivån är på väg att uppfyllas eller till och med överträffas. Rummukainen, M. och Källén, E., (2009). Ny klimatvetenskap 2006–2009. Kommissionen för hållbar utveckling 2009; Key message 1 from the International Scientific Congress Climate Change: Global Risks, Challenges & Decisions:
Recent observations confirm that, given high rates of observed emissions, the worst-case IPCC scenario trajectories (or even worse) are being realized. For many key parameters, the climate system is already moving beyond the patterns of natural variability within which our society and economy have developed and thrived. These parameters include global mean surface temperature, sea-level rise, ocean and ice sheet dynamics, ocean acidification, and extreme climatic events. There is a significant risk that many of the trends will accelerate, leading to an increasing risk of abrupt or irreversible climatic shifts.
Detta ökar risken för att vi närmar oss en eller flera ”tipping points”, dvs plötsliga och förändringar som utlöser naturliga processer som förstärker klimatförändringarna.
Svenska kyrkan och Diakonia anser att den senaste forskningen ska vara vägledande för de utsläppsmål som Sverige driver i förhandlingarna. Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja Kommentar:Ja, i den mån det handlar om samlade forskningsrön måste givetvis detta också beaktas i förhandlingarna. Arktisfrågan kommer att lyftas fram under Sveriges ordförandeskap i samband med möte med Nordiska rådet/ministerrådet
2. Koncentrationsmål
FN-förhandlingarna har hittills utgått ifrån IPCC:s bedömning att en stabilisering av växthusgaserna vid 450 ppm koldioxidekvivalenter skulle ge goda möjligheter att klara tvågradersmålet. Detta är en skärpning jämfört med tidigare. Sveriges långsiktiga klimatmål fastställdes 2002 till 550 ppm. Regeringen föreslår i klimatpropositionen mot bakgrund av den nyare forskningen ett koncentrationsmål om 400 ppm koldioxidekvivalenter.
Svenska kyrkan och Diakonia stöder regeringens koncentrationsmål på 400 ppm koldioxidekvivalenter, och anser att Sverige bör verka aktivt för att detta koncentrationsmål bör vägleda de utsläppsmål som fastställs inom FN. Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja
3. Utsläppsmål till 2020
Svenska kyrkan och Diakonia anser att Sveriges och EU:s egna utsläpp ska minska med 40% till 2020 (minskningar som genomförs inom Sverige respektive EU), vilket är ambitiösare än de mål som hittills har beslutats. Är ert parti mot bakgrund av den senaste klimatforskningen redo att skärpa Sveriges och EU:s utsläppsmål?
Svar: Ja Kommentar: Fp står bakom regeringens linje att göra såväl nationella som internationella åtaganden. Vi anser att Sverige driver en ambitiös politik på området, men anser att ambitionen kan höjas ytterligare inte minst på energieffektiviseringssidan. Tydligare klimatdirektiv bör också kunna ges Vattenfall. Utmaningen blir dock att få med övriga länder på ett långtgående och bindande klimatavtal.
4. Långsiktigt utsläppsmål
EU och Sverige har i FN-förhandlingarna föreslagit att de globala utsläppen ska minska med ”minst 50%” till 2050, trots att detta även utifrån FN:s klimatpanels bedömning från 2007 medför 50% risk för att tvågraderstaket överskrids.
Svenska kyrkan och Diakonia anser att Sverige ska verka tydligt inom EU och FN för att de globala utsläppen ska minska med 80% till 2050? Delar ni denna synpunkt?
Svar: Ja Kommentar: I ”minst 50 % ” anges ett golv, men med den forskning vi idag har är det uppenbart att 50% kommer att vara otillräckligt. Situationeni i bl.a Arktis är alarmerande. Utsläppen måste anpassas till 2-gradersmålet, vilket med all sannolikhet betyder en rejäl uppgradering.
B. Fördelning av ansvaret
5. Rättviseprinciper
Vid klimatförhandlingarna i Kyoto var det få principer som styrde samtalen. Förhandlingsstyrka och taktik avgjorde utgången mer än ansvarsfördelning och olika principer om rättvisa. I klimatkonventionen, som är den grund utifrån vilken förhandlingarna sker, står bland annat att medlemsländerna har ett gemensamt men differentierat ansvar samt att kapacitet ska vara avgörande för åtagandena.
Vid förhandlingarna inför Köpenhamn har EU angett att equity (rättvisa) ska vara en av de ledande principerna i diskussionerna, utan att för den skull precisera närmare vad man menar.
Nu finns ett antal förslag på förhandlingsbordet där rättviseprinciper har varit vägledande. Bland dessa principer kan nämnas ”polluter pays” eller mer specifikt historiskt ansvar som innebär att de länder ska ta ansvar även för utsläpp som de gjort fram till idag; rätt till utveckling, där principen är att fattiga människor inte ska behöva betala för klimatarbetet förrän de kommit upp i en viss levnadsnivå; ekonomisk kapacitet, där de som har störst ekonomi även får finansiera den större delen av klimatanpassningen; ägandeskap, d.v.s. att medborgarna, framförallt i fattiga länder, får en avgörande insyn och påverkansrätt i de klimatanpassningar som måste ske i deras egna länder.
Svenska kyrkan och Diakonia anser att rättviseprinciper ska vara vägledande i klimatförhandlingarna. Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja Kommentar: Folkpartiet medverkade till att en skrivning om rättviseperspektivet också kom med i Klimatbetänkandet.
6. Historiskt ansvar
Ett historiskt ansvar kan bland annat motiveras av att utsläppen lever kvar i atmosfären och påverkar klimatet under lång tid. Dagens och kommande decenniers klimatförändringar påverkas därmed i mycket hög grad av dagens och gårdagens utsläpp. En avgörande fråga i diskussionen om historiskt ansvar är hur långt tillbaka ansvaret ska sträckas. En rad utvecklingsländer menar att man ska gå tillbaka till mitten av 1800-talet, när en begynnande industrialisering ledde till en snabbt växande användning av fossila bränslen. Mot detta kan hävdas att människorna vid den tiden inte kände till effekterna av utsläppen, och att det är svårt att ställa människor till svars för vad tidigare generationer har gjort.
Andra förslag är 1950, dvs strax innan den stora ekonomiska tillväxten efter andra världskriget, eller 1990, dvs när FN:s klimatpanel publicerade sin första rapport och inga länder längre kan sägas vara ovetande om konsekvenserna av utsläppen av växthusgaser. En annan möjlighet är att inte ta hänsyn till de historiska utsläppen alls, utan enbart utgå ifrån dagens utsläppsnivåer. (1990 används som ett basår i Klimatkonventionen idag. Det har inget med historiska utsläpp att göra, utan anger helt enkelt det årtal man jämför sina nuvarande utsläpp och sina åtaganden med.)
Figuren nedan visar de globala utsläppen från 1900 fram till idag, och den utfasning som är nödvändig för att med 70-85% säkerhet klara 2-graderstaket (enligt FN:s klimatpanels senaste rapport).
Faktiska eller projicerade data 1900-2012. Kurvan 2012-2050 visar 80% reducering av de globala utsläppen till 2050, vilket ger 15-30 risk att tvågradersmålet överskrids. Fältet A utgörs av Annex I-länderna, dvs OECD-länderna. Storleken på A fram till 2050 utgörs av det utsläppsutrymme som EU anser att Annex 1-länderna bör ha, fältet B utgör det utsläppsutrymme som blir över för utvecklingsländerna.
Källa: Matthew Stilwell, Institute for Governance & Sustainable Development
Svenska kyrkan och Diakonia anser att man i fördelningen av ansvar ska ta hänsyn till de historiska utsläppen från och med 1990. Ett principiellt motiv för detta är att FN:s klimatpanel publicerade sin första rapport då, och inga länder kan då längre sägas vara ovetande om konsekvenserna av utsläppen av växthusgaser. Ett mer pragmatiskt motiv är att det saknas någorlunda tillförlitliga data på nationell nivå tidigare. I vilken mån anser ni att fördelningen av klimatansvaret bör ta hänsyn till de historiska utsläppen?
1990, 1950 eller tidigare ?
Svar: 1990 Kommentar: Det är rimligt, då det var först då som samlad fakta kom upp på bordet. Samtidigt skedde en miljöförstöring långt tidigare som forskare varnade för, varför i-världen har det yttersta ansvaret för den situation vi nu befinner oss i. Redan på 80-talet propagerade Folkpartiet för principen att ”Förorenaren skall betala”. Ingen ansvarskännande politiker kan ha varit ovetande om miljöförstöring- även om just klimathotet var ett tämligen okänt begrepp.
7. Frihet att utvecklas – ska de fattigaste ha ett undantag i klimatåtagandena?
Greenhouse Development Rights (GDR) [Bauer, P., Athanasiou, T. and Kartha, S. (2008). The Right to Development in a Climate Constrained World: The Greenhouse Development Rights Framework.] är en metod, utarbetad av bland annat Stockholm Environment Institute, för att genomföra UNFCCC:s grundläggande princip om differentierat ansvar.
Det räcker inte att de rika länderna minskar sina egna utsläpp av växthusgaser. Ska vi klara av att minska de globala utsläppen måste också utvecklingsländernas utsläpp minska kraftigt. Samtidigt finns enorma utvecklingsbehov. Nära 900 miljoner människor har för lite mat, 2,6 miljarder människor lever på mindre än 2 dollar per dag, och 1,5 miljarder saknar tillgång till elektricitet. Alla har rätt till utveckling, och arbetet för att minska utsläppen får inte ske på bekostnad av fattiga människors rättmätiga strävan att öka sin egen välfärd.
En utgångspunkt för GDR är därför att människor som befinner sig under en global fattigdomsnivå inte ska behöva bidra ekonomisk till utsläppsminskningen. I GDR föreslås en så kallad utvecklingströskel på 7 500 dollar per person och år, eller 20 dollar per dag (justerat för köpkraft för olika länder). 20 dollar per dag är betydligt högre än den absoluta fattigdomsgränsen på två dollar. Detta är en nivå då folk inte längre behöver kämpa för daglig överlevnad, och deras hälsa, utbildning, etc är på en relativt god nivå.
En majoritet av världens befolkning hamnar under denna utvecklingströskel, den så kallade medianinkomsten ligger på ca 10 dollar per dag. Den globala medelinkomsten är emellertid något högre, ca 23 dollar per dag. (GDR sid 42f.) Människor under utvecklingströskeln, varav de flesta är kvinnor, åläggs inte att bidra till klimatarbetet eftersom de bör ges möjlighet att fokusera sina resurser på att ta sig ur fattigdomen. Människor över tröskeln – oavsett om de bor i rika eller fattiga länder – anses dock ha möjlighet att bidra till det globala klimatarbetet. Den sammantagna inkomsten för den del av befolkningen som befinner sig över utvecklingströskeln avgör med denna modell hur stor ekonomisk förmåga ett land anses ha för att betala för utsläppsminskningar och anpassningsarbete.
Svenska kyrkan och Diakonia anser att de fattigaste människorna ska undantas när olika länders ansvar för att bidra ekonomiskt till att lösa den ekonomiska klimatkrisen beräknas. Stödjer ert parti den idén?
Svar: Ja. Kommentar: Det krävs gemensamma internationella åtaganden och ett ansvar från den rika världen att tillse att de allra fattigaste får hjälp såväl till anpassningsåtgärder, en hållbar utveckling, vilket kan ske genom såväl CDM-projekt ( med större Anpassningsfondsavkastning), klimatbistånd , särskilda fonder etc.
C Finansiering och tekniköverföring
8. Ska bistånd ämnat för fattigdomsbekämpning och demokratiarbete även finansiera klimatanpassning?
En utgångspunkt i diskussionen om klimatfinansiering är att det stöd till klimatanpassning som Sverige och andra rika länder ger till utvecklingsländerna ska ges utöver de nuvarande biståndsåtagandena. I förhandlingsmandatet för FN-förhandlingarna står att länderna ska överväga ”nya och additionella” resurser som stöd för utvecklingsländernas anpassning till ett varmare klimat. Bali Action Plan. Ett argument är att klimatstödet svarar mot nya behov, som är direkt orsakade av historiska utsläpp från främst industriländerna, och kan betraktas som en kompensation snarare än bistånd.
Det nuvarande biståndet är en del av svenska löften och åtaganden gentemot FN:s milleniemål om att halvera fattigdomen, ge utbildning till alla, främja jämställdheten, minska barnadödligheten m.m. Det svenska biståndet ska även finansiera demokratiarbete och arbete för mänskliga rättigheter. För att inte biståndspengar ska avledas från dessa mål behövs därför nya pengar, utöver det befintliga biståndet. Detta hindrar givetvis inte att de praktiska åtgärder som klimatstödet finansierar, t.ex. klimatanpassade jordbruksinsatser, i många fall kommer att vara samma typ av åtgärder som i det befintliga utvecklingsbiståndet och måste integreras i detta.
För att klara milleniemålen krävs idag ytterligare 100 miljarder USD (d.v.s. en dubblering av dagens samlade bistånd), och för att klara utvecklingsländernas klimatanpassning krävs enligt UNDP ca 86 miljarder dollar.
Svenska kyrkan och Diakonia anser att det stöd som Sverige ger till klimatanpassning i fattiga länder ska ges utöver det utvecklingsbistånd som Sverige ger idag (1% av BNI). Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja.Kommentar: Det är viktigt att slå vakt om ett högt och solidariskt bistånd för demokrati och fattigdomsbekämpning. Klimatbistånd är utöver detta nödvändigt, det innebär ju trots allt inte att man inte kan arbeta för att få ut dubbel effekt, då exempelvis en solcellssatsning för att fasa ut fossilanvändning, både kan bidra till ett bättre klimat och förbättrad hälsa och hållbar utveckling. Det bör inte vara vattentäta skott mellan traditionellt bistånd och klimatbistånd.
9. Finansieringskällor
I de internationella klimatförhandlingarna ses finansieringsfrågan som en ”dealbreaker” – om inte den frågan löses så blir det inget avtal. Om finansieringsfrågan kan lösas så ökar samtidigt chanserna dramatiskt att komma överens om kraftfulla åtgärder för att minska klimatutsläppen. Allt tyder på att det finansiella stöd som utvecklingsländerna behöver, inte bara för sin klimatanpassning utan också för att utveckla sina ekonomier på ett klimatsmart sätt (ny teknik), måste ha en helt annan omfattning än vad utvecklingsbiståndet har haft hittills.
I förhandlingsmandatet för FN-förhandlingarna sägs att resurserna ska vara ”adekvata, förutsägbara och uthålliga”. För stödet till klimatanpassning ska man överväga ”innovativa finansieringskällor”. Den överväldigande majoriteten av industriländer har under decennier misslyckats med att leva upp till åtagandet att ge minst 0,7 procent av BNI i internationellt utvecklingsstöd. Realistiskt sett måste därför de nya och mer stabila resurserna genereras på ett sätt som länkar till marknaden snarare än genom skattefinansierade statsbudgetar. I de internationella förhandlingarna har bland annat internationella flygavgifter och öronmärkning av auktioneringsintäkter från försäljning av utsläppsrätter föreslagits. Dessa finansieringsmekanismer har den fördelen att de utgör en tillämpning av principen om att förorenaren betalar. Det kan samtidigt ses som problematiskt att de skapar finansiella flöden som ligger utanför finansdepartementens kontinuerliga budgetkontroll.
Det bör påpekas att som finansieringskälla räknas i detta sammanhang inte flexibla mekanismer som Clean Development Mechanism (CDM), eftersom dessa utgör en ”utlokalisering” av svenska utsläppsminskningar snarare än om stöd till utvecklingsländernas egna minskningar och klimatanpassning. EU har föreslagit att u-länderna till 2020 ska minska sina utsläpp med 15-30% jämfört med ”business as usual”. En stor del av kostnaderna för dessa minskningar ska betalas av de rika länderna. EU har påpekat att detta stöd inte ska sammanblandas med de utsläppsminskningar i u-länderna som EU tänker sig finansiera för att klara av sitt eget utsläppsmål. Däremot går idag två procent av omsättningen av CDM till Anpassningsfonden under Klimatkonventionen. Denna avgift kan ses som en blygsam föregångare till framtida finansieringskällor.
a) Svenska kyrkan och Diakonia anser att det behövs nya och innovativa finansieringsmekanismer som ligger utanför de nationella statsbudgetarna om vi ska klara uppdraget att mobilisera stabila, förutsägbara och tillräckliga resurser till stöd för utvecklingsländernas klimatanpassning och utsläppsminskningar. Mekanismerna ska vara kopplade till Klimatkonventionen och t.ex. de klimatmarknader som ett nytt avtal kan generera. Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja & Möjligen. Kommentar:
Ja-svaret:. Dels behöver redan etablerade mekanismer som CDM, utvärderas, utvecklas och effektiviseras för att insatserna skall dels vara additionella, dels att en ökad andel skall tillfalla Anpassningsfonden.
Möjligen-svaret:Utöver de synpunkter som redovisats ovan kan ytterligare finansieringsmekanismer krävas för att de fattigaste och mest utsatta länderna skall få tillräckligt stöd och hjälp.
b) Svenska kyrkan och Diakonia anser att Sverige ska vara pådrivande i de internationella förhandlingarna om nya finansieringskällor. Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja. Kommentar: Se ovan
10. Ägarskap och kvalitet i klimatfinansieringen
I de internationella klimatförhandlingarna finns ett bristande förtroende mellan utvecklingsländer och rika länder som handlar om en rad faktorer, bland annat att rika länder förväntas gå före och göra ambitiösa åtaganden för att stödja utvecklingsländer och göra sin läxa på hemmaplan i form av utsläppsminskningar. Det handlar också om ägarskap över politiken.
En sådan knäckfråga som diskuteras är hur resurser för klimatfinansiering ska kanaliseras och hur fonderna ska styras. Utvecklingsländer (G77+Kina) har tydlig markerat att olika typer av klimatfinansiering bör underställas och kanaliseras genom FN:s klimatkonvention, snarare än Världsbankens klimatinvesteringsfonder (Climate Investment Funds - CIF). Detta motiveras bland annat med att Klimatkonventionen är det ramverk som alla parter har enats om och känner ägarskap kring, men också för att Världsbanken i sig är givarstyrd. Vikten av demokratiskt styrda, transparenta fonder under ramkonventionens mandat är en nyckelfråga för att bygga upp det förtroende som behövs i förhandlingarna mellan partnerna.
En annan aspekt av ägarskap är att klimatfinansiering i alla dess faser, från planeringsstadiet till utbetalning och uppföljning, bör baseras på lokalt framtagna planer med möjlighet till inflytande för de grupper som är berörda eller påverkas av insatserna. Det finns här viktiga erfarenheter från arbetet med att säkra effektiviteten i biståndet, inklusive den så kallade Parisdeklarationen, där ägarskap är en av grundprinciperna som både givare och partnerländer ska respektera.
a) Svenska kyrkan och Diakonia anser att det är viktigt att klimatfonder och finansieringsmekanismer genomsyras av principer om demokratiskt ägarskap, öppenhet och inflytande? Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja. Kommentar: det är för Fp en självklar princip
b) Svenska kyrkan och Diakonia anser att klimatfonder i första hand bör underställas FN:s Klimatkonvention. Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja. Kommentar: Det är logiskt med tanke på enigheten kring detta ramverk
11. Teknologiöverföring
Teknik har en avgörande betydelse för att klara klimatkrisen och för att avtal ska kunna träffas i Köpenhamn. Nya tekniska lösningar är nödvändiga för att de stora utsläppsminskningarna ska vara möjliga. För u-länderna är det extra viktigt eftersom de inte kan utvecklas och industrialiseras på samma sätt som de rika länderna har gjort, utan att det får katastrofala konsekvenser för klimatet. U-länderna behöver därför tillgång till modern teknik som gör att de kan utveckla infrastruktur, transportsystem, energiproduktion etc. utan att öka utsläppen av växthusgaser. I takt med att den globala temperaturen stiger ökar också behovet av teknik för anpassning, så som nya och torktåliga utsäden, moderna bevattningssystem och system för att upptäcka och varna för extrema väderhändelser (early warning system).
Många utvecklingsländer har uttryckt oro för att patentskydd och bestämmelserna i TRIPS-avtalet Agreement on Trade-Related Property Rights under World Trade Organisation, WTO. ska förhindra överföringen av ny och klimatsmart teknik, på liknande sätt som patentskydd av HIV-mediciner har försvårat bekämpningen av HIV i många fattiga länder.
Svenska kyrkan och Diakonia anser att det bör antas en deklaration om att existerande flexibilitet i TRIPS-avtalet kan användas för att underlätta överföring av klimatteknik, i linje med de deklarationer som tidigare antagits beträffande AIDS-mediciner. Håller ert parti med om detta?
Svar: Ja. Kommentar: då det är ytterst angeläget att utvecklingsländer så snabbt som möjligt får tillgång till ny klimatsmart teknik.
Svaren har skickats till:
Svenska kyrkan / Church of Sweden
Internationella avdelningen, policyenheten
Gunnel Axelsson Nycander