Tillväxten måste betraktas som ett hot

Jag vill gärna understödja Samuels inlägg. Sanslös materiell tillväxt som mäts av det trubbiga BNP-måttet innebär helt enkaelt att mänskligheten ökar farten mot ett tillstånd som ingen kan förutsäga, men som med stor sannolikhet innebär ett enormt hot mot både mänskilg civilisation och globens naturliga balans. Vid krig och  katastrofer ökar BNP liksom när man i ökad takt "gratis" gräver upp det sista av jordens ändliga resurser. 

Jag vill i det sammanhanget påminna om diskusionen om skatteväxling. Om man i den högkonsumerade världen (t.ex. Sverige) valde att belasta energi, råvaror och materiell konsumtion mer och mänskliga tjänster mindre så innebär det en minskad belastning på det naturliga systemet samtidigt som den återhållna materiella konsumtionen inte leder till arbetslöshet. Jag hoppas att vi som Gröna Liberaler kunde driva den inriktningen hårdare. I det ljuset är det mycket olyckligt att vår partiledning markerar så ensidigt mot MPs förslag om höjda bensinskatter. Om vi inte aktar oss så kommer partiet framstå som lika framsynt som KD gjorde med sitt populistiska förslag om sänkt bensinskatt inför förra valet.

Lars Wedén

 Jag tycker naturligtvis som Samuel skriver att urbaniseringen ställer till stora problem. Inte minst för de kommunpolitiker som tvingas till omprioriteringar då balansen rubbas. Ett inslag i Sportnytt idag avslöjade att det visst finns delar av mänskligheten som ökar farten, det handlade om dragracing. I ivern att snabbare komma fram till målet ödslar man givetvis mycket bensin eller diesel. Det tillstånd vi kommer att nå om dragracingen fortsätter är naturligtvis svårt att förutsäga, men vi kan hoppas att det handlar om ett litet antal utövare och att drivmedlen så småningom blir miljövänligare.

När det gäller skatteväxling tycker nu näringslivsorganisationen Almega att det vore möjligt att sänka arbetsgivaravgifterna och finansiera det med höjda miljöskatter och höjda fastighetsskatter (!). Det är positivt men jag undrar naturligtvis varför man vill öka  kostaderna för en äldre generation som inte längre arbetar så att den kan tvingas lämna sina hus. Jag anar en hel del gruppegoism i Almegas tänkande, men stryker man bara fastighetsskatten blir det som återstår ett rätt bra förslag. Så bra att jag skulle kunna använda ordet grön skatteväxling (istället för rödgrön) om förslaget.

Samuel uttrycker på ett sakligt och enkelt sätt den realitet vi står inför. Det är förunderligt att de ledande och bestämmande politikerna - även inom FP - inte kan ta till sig detta budskap. Ett och annat utspel om uthållighet, mångfald och klimat görs, men den förda politiken håller fast vid att den heliga tillväxten inte får hotas. Att det skall vara så svårt att förstå att fortsatt tillväxt i den form vi känner endast ökar farten mot sammanbrott i det naturliga systemet på ett eller annat sätt, att vårt egna materiella frosseri ytterligare minskar livsutrymmet för dem som verkligen behöver ökad välfärd och att vi hela tiden vältrar över allt större bördor på kommande generationer.  De som fortsätter att hävda att endast materiell tillväxt skapar de resurser som krävs för att lösa fattigdom, svält och miljöhot har helt enkelt tappat kontakten med den reella verkligheten och lever inom ramen för ekonomiska teorier som aldrig förstått, tagit hänsyn till eller prissatt det uttag av jordens ändliga resurser och förmåga att ta hand om de restprodukter vårt levnadssätt ger upphov till.

Jag efterlyser att våra ledande politiker börjar tala om vad de finner för fel med t.ex. Samuels resonemang i stället för att vältaligt beskriva hur kända och okända teknologier plötsligt gör att det kommer att finnas mat och energi för 10 miljarder människor om 30 år. Jag efterlyser en vetenskapligt baserad diskussion om detta i vårt parti.  

Att det måste löna sig att utföra en tjänst eller ett arbetsuppdrag är jag mycket övertygad om. När man då för över detta resonomang på miljön så krävs det att våra resurser ges möjlighet att ingå i den biologiska mångfallden som säkrar att våra naturresurser fortlever även i framtiden och att vattentillgångar säkras för att garantera både friskt/drickbart vatten men även att på grund av miljöeffkter får så liten skadlig påverkan som möjligt på vårt livsmiljö.

Philip Appeby

Naturvärden och den biologiska mångfallden bör omfattas av BNP – måttet. Där får vi ett mått på dom värden som naturvården innebär det går också att mäta miljövärden på ett bättre sätt.
Jag föredrar en tydligt marknadsekonomi och där vinster/bonusar på arbete t.ex genom företagnade eller genom friskolor tas ut efter gjorda investeringar, personlansvar/lön och att man uppfyllt åtaganden mot sina kunder och leverantörer, betalda skatter och även i propotion till storleken på vinst och antalet anställda.
Då har vi grunden för en bra utveckling och där hela jordens befolkning kan dra nytta av våra gemensamma naturresurser.
Om ekonomin fungerar så är marknadsekonomin oslagbar.
 
Att skatteväxla mot andra/nya områden är farligt och kan slå mot fel grupper i samhället.
 
Philip Appeby

Men detta är ju rena stolleprovet!

Samuel Strandberg radar upp en rad av hemskheter, påstår att dessa är ett resultat av 'tillväxt', och menar att "utan kursändring glider mänskligheten oemotståndligt mot en successiv utarmning". Med tillväxt menar Strandberg dels befolkningsökning, dels ökad BNP och dels urbanisering.

Låt mig först säga att jag tror att Strandberg menar att rovdrift är av ondo, och att vi inte kan förtsätta med detta. Där är vi helt överens. Men det är inte vad Strandberg skriver.

Strandberg inleder med att ondgöra sig över befolkningsökning och urbanisering.

Befolkningsökningen är en konsekvens av att ett stort antal människor fått förbättringar i tillgång till mat och hygien. Det är inte födelsetalen som ökar, det är färre som dör i unga år! Det är svårt att se detta som negativt, även om ökningen i sig kan vara problematisk.

Men födelsetalen sjunker inte så länge som inte samhället också genomgår en förändring med bland annat urbanisering, löneökningar, minskning av egenjordbruk och ökad tillgång till utbildning. (Detta visas i forkningen kring den sk demografiska transitionen.) Befolkningsökningen motarbetas alltså med urbanisering och ökad materiell välfärd.

En reflektion - Strandberg skriver att "Urbaniseringen är som en giftig mögelsvamp som växer ut över planetens yta i form av ändlösa slummer, där förutsättningar för drägligt liv saknas." Eftersom de flesta som flyttar in till städer från landsbygd fortfarande har formell möjlighet att återvända, så kan man ju fundera på hur trevligt landsbygdslivet var.

Slumområden är förvisso ett problem. Men problemets grund stavas inte urbanisering, utan bristande kapitalism. Herman de Sotos forskning har visat att om de boende i slumområdena får lagfart på sina hus, så utvecklas boendemiljön drastiskt.

Men inte heller påståendet att urbaniseringen i sig är av ondo, är korrekt. Människor som bor i moderna små till medelstora städer (mindre än 2-3 miljioner inv.) har bättre förutsättningar för att leva resurssnålt än de som bor på landsbygden. Även välfungerande rejält stora städer som till exempel London och New York ger goda möjligheter till resurssnålt leverne. Jämför tex behovet av personliga transporter - i städer är avståndet kortare och man kan gå eller åka kollektivt. På landsbygden behövs det bil.

Strandberg skriver vidare att "Den ständiga tillväxten har gett oss en allt effektivare produktionsapparat som tillverkar varor i större omfattning än vad som kan konsumeras. Den rådande arbetslösheten är en produkt av alltför hög tillväxt och kan svårligen botas utan bättre balans mellan produktion och faktiska behov."

Här blir det rent omöjligt att följa tankelinjen. Är resurssnål produktion ett problem? Och om balans ska råda mellan produktion och 'faktiska' (jag antar=lägre) behov, hur kan man då påsta att problemen med arbetslöshet går hand i hand med en påstådd överkonsumtion.

Strandbergs uppradande av hemskheter tillsammans med ett civilisationskritiskt anslag gör miljödebatten en björntjänst. Om man vill diskutera problemet med rovdrift och överutnyttjande så bör man göra det med relevanta problematiseringar.

Det är inte den ekonomiska tillväxten, ökningen av BNP som är problemet. Inte heller måttet BNP. BNP kan liknas vid ett företags resultaträkning. Men detta är endast ett halvt bokslut. Tillgångar och resursutnyttjande syns inte, rovdrift och resursförstöring blir gratis. Hur ska man få in en vettig balansräkning i nationalräkenskaperna? Det är problemet.

I Leiphs kommentar till Samuels artikel bagatelliserar han det faktum att arten människa håller på att utarma vår jords förutsättningar till självläkning och till att möjliggöra rimliga levnadsförhållanden för kommande generationer. Det är tråkigt att det sker genom ett antal rallarsvingar (stolleprov, civilisationskritisk etc.) i stället för att bemöta med fakta.
Det är ett faktum att nuvarande takt i resursförbrukning och nedbrytning av det naturliga systemet inte är hållbar ens i ett kortare perspektiv. Om vårt lands energiförbrukning, materialförbrukning, utsläpp av växthusgaser, näringsämnen, kemikalier mm skulle överföras till nuvarande världsbefolkning så torde alla inse att kollapsen är nära. Är då inte detta ”rovdrift”? Att i det ljuset peka på att en fortsatt världsbefolkningsökning minskar sannolikheten att nå balans är inte att ”ondgöra sig” över befolkningsökning utan ett matematiskt faktum. Den ”rika” världens överkonsumtion minskar systematiskt utrymmet för dem som har legitima krav på ökad välfärd och för kommande generationer.
Leiphs resonemang om att befolkningsökningen är positiv och att den kommer att avstanna med ökande välstånd håller bara om det finns ”utrymme” för både mer folk och ökad standard. Ingenting tyder på att så är fallet. Stockholm Resilience Centre har nogsamt visat att en hel mängd nyttigheter redan förbrukas i en ohållbar takt (energi, vatten, fosfor, kväve, åkermark, artmångfald, havens reproduktionsförmåga mm). Johan Rockström och Anders Wijkman har skrivit en mycket belysande bok med titeln ”Den stora förnekelsen”. Leiphs resonemang  och en stor del av Folkpartiets retorik förtjänar det epitetet.
Jag kan mycket väl se en fortsatt utveckling av vår civilisation – t.o.m. vissa former av tillväxt -, men vi måste våga tala om skillnaderna mellan välfärd, välstånd, överflöd och frosseri! En högautomatiserad produktion av resurskrävande prylar är inte ”civilisation”, men förvisso BNP-tillväxt. ”Återhämtningen” – mätt som BNP – efter senaste krisen visar också att resursnedbrytningen och utsläppen ökar, att 2-gradersmålet är ”kört” och att Peak Oil rycker närmare. Så ja – en fortsatt materiell konsumtionstillväxt för dem som redan överkonsumerar är ett allvarligt hot.  En ökning av tjänsteutbud- och konsumtion, som t.ex. en genomgripande skatteväxling skulle leda till, ger oss mer välfärd och livskvalitet, men kanske färre bilar och TV-apparater.   

Den bästa insatsen för biologisk mångfald jag har hört talas om att en kommun har gjort var när man i Österåkers kommun kunde göra en asfalterad "uppfart" till en grodart som inte kunde ta sig över en trottoarkant för att komma ned till vattnet. Vägförvaltningen ryckte ut och åtgärdade saken när man uppmärksammade problemet. Hoppas nu att talet om spridningskorridorer för hotade djur- och växtarter också kan leda till konkreta åtgärder i andra fall.

Jag arbetar själv med att försöka mildra konsekvenserna av tidigare beslut att öka tillväxten. Vi förbjuder nu generellt verkande kemikalier till förmån för selektiva bekämpningsmetoder som enbart skall drabba de skadedjur som skall bekämpas. Som exempel på skadedjur kan jag nämna snytbagge och granbarkborre som härjar i våra skogar och dödar träd. Däremot är det tveksamt om t.ex. varg skall räknas till dem. Den river ju bara får och andra icke hotade djur och det kan vara lättare att få ersättning för det, vargen är ju direkt hotad som art i Sverige.

Vi liberaler hävdar ju gärna att marknadsekonomin skall lösa alla resursfördelningsproblem, men den måste nog kombineras med skatter som gör att man kan mildra skadeverkningarna av överkonsumtion. Men samtidigt måste ju priserna på mat, el och andra nyttigheter hållas nere för att medborgarna inte skall drabbas av miljöskatterna.

 Jag vill komplettera mitt inlägg efter att ha sett TV-nyheterna idag. Från Grekland rapporteras om oroligheter på gatorna, medan ungdomar skriker att de rika skall betala. Sådan information har genom historien lett till kommunistiska revolter. Jag kände mig lugnare när Svenskt Näringsliv försäkrade att svensk ekonomi inte skall drabbas och att de grekiska politiska partierna skall genomföra de reformer som utlovats. Men stoppar det revolterna? Vi behöver uppenbarligen kunna kommunicera bättre, är det möjligen så att man inte vill betala för Grekland för att man fruktar att konsumtionen tärt för mycket på jordens resurser? I så fall håller jag nog med Svenskt Näringsliv, jag vill inte se min egen ekonomi bli förstörd. På KTH vill man utveckla uthållig teknik, och frågan är bara om kortsiktig lönsamhet eller långsiktig hållbar utveckling skall proriteras. Kan man utveckla näringslivet bättre än genom att utbilda ingenjörer? Ja, det krävs förstås också att investerarna är med på att den uthålliga tekniken skall utvecklas. Där kan vi som politiker gå in och påverka med skatter, avdrag eller bidrag men vi får inte göra fel, som vi sett i Sverige under 1990-talet och nu av utvecklingen i Grekland. Det måste vi kunna kombinera med de nya krav vi ställer på miljöpolitiken.

Kravallerna i London där vi ser att butiker plundras av ungdomar samtidigt som bilar bränns ställer tillväxtfrågorna på sin spets. Uppenbart är att fattigdom leder till arbetslöshet och otillfredsställda begär. I en del fall urartar situationen som den nu gjort så att lugnet måste återställas med hjälp av polis. När vi säger att tillväxten måste bromsas för att ta hänsyn till klimat och miljö samtidigt som de ekonomiska klyftorna i samhället ökar bäddar vi i själva verket för situationer som den i London. Känner vi någon tacksamhet mot de ungdomar som bränner bilar eller plundrar butiker? Nej knappast, eftersom nya bilar måste tillverkas och butikerna måste fyllas på nytt med konsumtionsvaror för att ersätta det som gått förlorat. Vi kan inte blunda för att varor måste tillverkas för att skapa arbetstillfällen och istället försöka lösa problemen genom att stoppa tillväxten bör vi ordna jobb genom att ersätta nuvarande produktion med miljövänlig, hållbar produktion som orsakar mindre klimatpåverkande utsläpp. Företag som sysslar med miljörevision bör få konkurrensfördelar jämfört med de som saknar sådan, miljörevisionen bör också få till följd att resultat åstadkoms som minskar nackdelarna med produktionsledd tillväxt. Självklart är det inte att det blir så, många propagerar ju för att tillväxten måste minska istället för att de önskade resultaten inte åstadkoms. Men tyvärr är revolter utlösta av fattigdom på grund av utebliven tillväxt nog inte det vi vill ha.