Vad planeten tål - gränser för mänsklig utveckling

Planetens gränser för mänsklig utveckling

Vid Gröna Liberalers riksmöte 24  april höll Johan Rockström från Stockholm Environment Institute (SEI) ett mycket intressant föredrag. Alla Johans bilder finns tillgängliga hos red.sthlm@gronaliberaler.se.

Johan talade under rubriken "Planetens gränser för mänsklig utveckling" och startade med att konstatera att vi behöver en ny utvecklingspolitik för världen. Miljöområdet måste integreras i alla olika utvecklingsområden. Det finns 5 huvudargument för att denna nya utvecklingspolitik är nödvändig.

1. Många vetenskapliga studier pekar på planetens sårbarhet - det resterande föredraget behandlar detta.
2. Vi håller på att göra slut på oljan. Vissa påstår att den s.k. peak oil redan inträffat. En rapport nyligen från Amerikanska militären förutspår att peak oil händer år 2015. Oavsett vilket kommer detta att innebära krav på stora förändringar. Hela världens utveckling, inklusive jordbrukets utveckling och fattigdomsbekämpningen, bygger på tillgången på billig fossil energi. För att fortsätta denna utveckling borde användningen av olja i stället öka. På många andra områden tycks man också nå en gräns. Vi måste alltså skapa en ny utvecklingsfilosofi.
3. Det är fel att kalla miljöhänsyn en börda. Många studier tyder på att miljöhänsyn är en lönsam investering för framtiden. Här finns morgondagens marknad och morgondagens jobb. Varför investera sig fast i en fossil återvändsgränd, som blir allt kostsammare att ta sig ur.
4. Etiska argument talar för större miljöhänsyn. Vad har vi för rätt att tömma planeten på resurser på 150 år och förstöra många vitala system för framtida generationer. Stora delar av vår värdegrund bygger på flera 1000 års kulturtradition, men på naturresurser utarmas planeten snabbt.

   

5. Säkerhetsaspekter. Nya konflikter kommer att dyka up beroende på olika miljöfaktorer. Brist på vatten, brist på mat, klimatflyktingar etc.

Johan fortsatte att diskutera mänsklig utveckling inom planetens gränser och de vetenskapliga studierna rörande detta. Frågan är om vi har en stark planet och svaret är att den är svagare än vi tror. Planeten utsätts nu av fyra kraftiga tryck och vi har en ny situation beroende på den senaste tidens utveckling  och de vetenskapliga rön man funnit senaste tiden. De 4 trycken mot planets balans är följande:

A) Klimatet med siffrorna 550/450/350, där 350 ppm står för det önskade läget (vi har 390 ppm idag), 450 ppm som är det, som man kan säga är den politiska kompromissen och som vi i bästa fall tycks hamna på och 550 som är det man är på väg mot om inte krafttag görs. Det finns inga vetenskapliga bevis för att 450 ppm leder till maximalt 2 graders temperaturuppgång. Tvärtom tycks vetenskapen mer och mer tro att vi borde landa på 350 ppm för att vara säkra på att temperaturökningen skall hålla sig inom 2 grader. Här finns ett ganska stort osäkerhetsspann.
 
B) Befolkningstillväxt med siffrorna 20/80 där 20% av befolkningen står för utsläppen och 80% av befolkningen växer och kräver allt mer utrymme på planeten för mat, vatten, fattigdomsbekämpning och välståndsutveckling. Ett omöjligt dilemma.
 
C) Ekosystemet med siffran 60. 60 % av 24 viktiga ekosystemtjänster är under mycket allvarligt tryck
 
D) Överraskningar, som står för irreversibla förändringar i miljön (tipping points) med siffran 99/1, som kan förklaras av att 99% av förändringarna sker beroende på 1% av händelserna. Händelser som inte är lätta att förutsäga.
 
Ett nytt läge har alltså uppstått vad gäller hållbar utveckling - det gamla läget gäller inte längre. Vi verkar slå i hårda gränser. Tidigare har vetenskapen studerat olika delsystem, men inte fokuserat på planeten som helhet - vad som kan kallas Earth System Science och som börjat studeras först på senare tid.

Då blir grundfrågan - Hur ser balansläget ut för planeten och hur kan denna balans komma att ändras. Om vi når olika tipping points kan planets balansläge rubbas. Ban Ki-moons citat  " Vi har foten på gaspedalen och kör i full fart mot avgrunden" kompletterade Johan med " och vi har inte ens strålkastarna på, så att vi vet var avgrunden ligger".

Forskarna på SEI studerar olika mätvariabler där koldioxidhalt är en av många. Många av dessa olika mätvariabler ser ut som koldioxidkurvan här vid sidan av - en relativt långsam ökningstakt som sedan helt plötsligt accelererar . Många liknar denna kurva med en hockeyklubba. Märkligt är att många kurvor börjar böja upp samtidigt omkring 1955, då den industriella utvecklingen efter andra världskriget tog fart och då globens befolkning var 3 miljarder och den verkliga exponentiella tillväxten börjar. 

Nu är vi 7 miljarder och på väg mot 9 miljarder, vilket kommer att ytterligare blåsa under alla förändringar om inget radikalt görs.

Det lilla svarta strecket högst upp är de mätdata som klimatskeptikerna koncentrera sig på när man talar om att vi inte har några problem och att trenden inte alls är som forskarna säger.

Man har tidigare trott att de förändringar man får på planeten av olika förändringar följer ett linjärt förlopp. Man börjar nu mer och mer att misstänka att det är så att planeten har en tendens att anpassa sig till förändringar under en ganska lång tid, men att man sedan plötsligt får ett dramatiskt ändrat förlopp. Detta speciellt då man kan ha samverkan mellan många av dessa  hockyklubbsliknande förlopp

- en samverkan som man i princip inte har någon aning om.

Vi är nu på väg in i ett spännande decennium. Alla kurvor måste börja böja ner annars riskerar vi att gå mot irreversibla processer och s.k. tipping points som kan få dramatiska effekter.

Forskarna vid SEI studerar en rad indikationer som man tror har en avgörande inverkan på planetens gränser. De hälsoindikatorer man studerar framgår av bilden nedan till höger och är:

• Klimatförändringar
• Uttunning av ozonlagret
• Försurning av världshaven
• Kemiska föroreningar

   

• Förlust av biologisk mångfald
• Förändring av landanvändningen
• Atmosfäriska störningar
• Vattenanvändning
• Globala kväve- och fosforstörningar

Sammantaget kan man konstatera att riskerna för planetens balans och planetens hälsa ökat rejält den senaste tiden. Oro för s.k. tipping points, som dramatiskt kan flytta planetens balansläge, ökar hos vetenskapsmännen. Kravet att de olika kurvorna måste börja peka nedåt, lyckades man inte hantera i Köpenhamnsmötet och vi kör i princip vidare som om inga gränser överhuvudtaget  finns för planeten.

Johan Rockström avslutade dock med att konstatera att  det fortfarande går att rädda miljön och planeten - men det är bråttom att komma in i rätt utvecklingsfas.