Marit Paulsen om den biologiska mångfalden och att bevara Sveriges natur

Från Gröna Liberaler Riksorganisationens nyhetsblad klipper vi följande, som Marit Paulsen skrivit med anledning av den biologiska mångfaldens dag 22 maj

Vilket värde har en gullvivsbacke?

Till Bryssel kommer våren tidigare än till Sverige. Men den är regnig. Och tankarna går till svenska vitsippsbackar och gullviveängar och promenader genom betade hagar i vårkvällsljuset. Det är mycket som går att exportera och importera, men inte landskap och naturvärden.
 
Vilket värde har en gullvivsbacke? Hur sätter vi värde på det som inte har ett direkt marknadspris? Idag den 22 maj firas FN:s internationella dag för den biologiska mångfalden och därav dessa funderingar.
 
Vårt svenska landskap är resultatet av vår historia. Stenrösen, åkerholmar och gamla ängslador ger olika naturtyper, alla präglade av långvarig hävd. Hagarna och ängarna är som spår av kulturhistorien, där vi gått från småskaligt ängsmarksbruk till dagens storskaliga åkerbruk. Den biologiska mångfalden är mycket nära förknippad med vårt kulturarv. Och med jordbruket.
 
Sveriges hagmarker har en fantastisk mångfald av växter och djur. Runt två tredjedelar av Sveriges rödlistade växter, hälften av alla insekter och runt en tredjedel av alla rödlistade fågelarter är knutna till just odlingslandskapet. Men ängs- och betesmarkerna har nästan halverats de senaste femtio åren och åkermarken minskat med ungefär en fjärdedel. För att bevara artrikedomen måste det brukade landskapet hållas i hävd.
 
Jordbruket har därför en dubbel roll. Jordbrukare är företagare som producerar råvaror för livsmedelskedjan. Men de är också förvaltare av jord och mark och en viktig faktor i bevarandet av landskap och natur. För livsmedelsproduktionen ska vi betala i affären, när vi köper varorna. Men hur betala för den biologiska mångfalden?
 
Allemansrätten är en viktig, urgammal rättighet unik för Skandinavien. Vi ser på landskapet och naturen som en gemensam tillgång. De kulturella, ekologiska, estetiska och sociala värden som skapas av jord- och skogsbruk är "kollektiva nyttigheter" som vi alla har tillgång till. Men rättigheter följs av ansvar. Vi i Folkpartiet kämpar för att den nya gemensamma jordbrukspolitiken i EU ska betala för de gemensamma, europeiska mervärden som jordbrukaren inte får betalt för på marknaden, men däremot inte för de råvaror som ska betalas i butiken. 
 
Att värdera biologisk mångfald i pengar är svårt. Men om den inte ges ett värde i sig kan vi inte förvänta oss att ideella krafter ska klara av att bevara den svenska artrikedomen. Det bästa sättet att försäkra oss om att naturresurserna sköts om är just att ge dem ett värde. Det man äger och förvaltar tar man hand om väl. Egenvärdet av mångfalden tillsammans med ett reellt värde i att bevara den ger en drivkraft.
 
Vi vill ju att man även i framtiden ska kunna höra lärkor och plocka gullvivor, eller hur?
 
Marit Paulsen,
Europaparlamentariker (Fp)