Miljöprogram Fp Stockholm

Miljöprogram för Folkpartiet Liberalerna i Stockholmsstad finns som pdf *här*.

Programmet diskuterades och antogs på ett representantsskap den 29 april 2009. Texten nedan är en kopia för referrensändamål.

1. INLEDNING

UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER

Storstaden rymmer förutsättningar för en god miljöpolitik. Det gäller i hög grad också för Stockholm. Den moderna storstaden gynnar en ansvarsfull miljöpolitik; att bo i Stockholm är att ta ansvar för en god miljö. Det täta boendet ger bl.a. en god energihushållning, mindre bränsleförbrukning, möjliggör en bättre sophantering, ökar kollektivtrafikresandet samt upp-muntrar till ett gemensamt ansvar för miljöfrågorna.

För boende och besökare är den goda miljön en av Stockholms främsta tillgångar. Frisk luft, rent vatten och en giftfri miljö främjar hälsa och livskvalitet. En storstad med plats för träd och grönska, närhet till parker, grönområden och skärgård är både vacker och hälsosam att leva i och växa upp i. En ren stad utan smuts och skräp ökar trivseln och tryggheten för både kvinnor och män.

Stockholm är en växande storstad. I så väl inner- som ytterstad ställer det oss inför nya utmaningar när det gäller att möta en ökad belastning på miljön och värna Stockholms grönområden. Men det skapar också möjligheter att förbättra och utveckla staden. Det ökar utrymmet för investeringar i miljöåtgärder, god energiförsörjning och moderna trafiksystem.

MILJÖHUVUDSTAD MED AMBITIONER

Stockholm har utsetts till Europas miljöhuvudstad år 2010. Det är en ärofull utmärkelse som förpliktar. En fortsatt god utveckling av miljön sker bäst genom ett samspel mellan medborga-re, politiker, näringsliv och organisationer. I takt med en ökad miljömedvetenhet finns en vilja att ta ansvar för miljön hos både individer och företag. Var och en påverkar tillståndet i miljön genom hur vi reser och konsumerar, hur vi värmer upp våra bostäder och hur vi hanterar våra sopor. Det ökade miljötänkandet ställer högre krav på beslutsfattare att bidra till ett samhälle som gör det enkelt och lönsamt att leva och agera för miljöns bästa.

En aktiv miljöpolitik handlar om att ta ansvar för människors behov av en hälsosam och god miljö, vilket kräver gemensamma spelregler och beslut.

Miljökunskapen inom stadens egna förvaltningar och bolag måste öka och forskningsbaserad miljöhänsyn ska vara en viktig ledstjärna i verksamheterna. Stadens upphandling av varor och tjänster ska präglas av höga ambitioner på miljöområdet. Utmaningen inför hotet från klimat-förändringarna delar vi med jordens alla invånare. Stockholm är och ska fortsätta att vara en global förebild i klimatarbetet.

2. KLIMAT OCH MILJÖ

1. Stockholm ska vara ett internationellt föredöme i klimatarbetet. Stadens mål att fram till år 2015 minska utsläppen till tre ton koldioxidekvivalenter per invånare och år kräver en aktiv och samlad klimatpolitik inom staden.

2. Energieffektivisering ska vara en huvudstrategi i Stockholms stads klimatarbete. Detta gäller i synnerhet i stadens egna fastigheter.

3. Gammal belysning ska ersättas med moderna ljuskällor som både är energieffektiva och trygghetsskapande.

4. Fjärrvärmesystemet ska utvecklas. Fjärrvärmemonopolet måste bort, vilket innebär att fler företag måste få möjlighet att leverera värme.

5. Spillvärme ska utnyttjas bättre för uppvärmning.

6. Hushåll och fastighetsägare bör uppmuntras att installera matavfallskvarn genom ett hyr/köpsystem där hushållen kan få en avfallskvarn installerad och för det betala en rimlig månadsavgift under ett antal år för att sedan bli ägare till kvarnen.

7. Samverkan mellan staden och näringslivet som sker inom ”Klimatpakten” ska stärkas.

8. Offentlig upphandling ska fungera som ett vasst verktyg för att skattemedlen används effektivt och samtidigt skapar miljönytta. Genom att ställa tydliga och faktabaserade miljökrav ska den offentliga upphandlingen spela en viktig roll för stadens miljö- och klimatpåverkan.

9. Avtal med leverantörer ska följas upp och utvärderas, även utifrån de miljökrav som ställts. Nya verktyg för detta ska utvecklas.

KAMPEN FÖR KLIMATET NU OCH I FRAMTIDEN

Kampen för klimatet är vår tids ödesfråga. Vi har varken tid eller råd att vänta eller låta bli att ta itu med klimatförändringarna. Miljöbilsprojekt, energieffektiviseringsprogram och ett ak-tivt samarbete mellan Stockholms stad och näringslivet i den s.k. Klimatpakten är exempel på stadens ambitiösa arbete. Utvecklingen av fjärrvärmesystemet bidrar till att minska stadens koldioxidutsläpp. Satsningen på miljöprofilerade bostadsområden är också en viktig del i kli-matarbetet.

Klimat- och energipolitiken måste fokusera både på hur energin produceras och hur den an-vänds. Värdet av olika åtgärder måste bedömas utifrån både ett miljömässigt och ett ekono-miskt perspektiv. Vattenkraften tillsammans med kärnkraften är idag basen i det svenska el-energisystemet.

I februari 2009 enades regeringspartierna inom Alliansen om en ny energipolitik som sätter klimatet och den långsiktiga försörjningstryggheten i centrum. Den nya energipolitiken inne-bär dels att nybyggnadsförbudet för ny kärnkraft hävs och att existerande reaktorer – när de faller för åldersstrecket – kan ersättas av nya säkrare och moderna reaktorer, dels en storskalig satsning på forskning, utveckling och utbyggnad av förnybar energi, såsom vindkraft och bio-bränslen.

För Storstockholms elförsörjning är de tre reaktorerna i Forsmark i Uppland av vital betydel-se. De tre producerar ca 22 TWh per år (2006-08). Stockholms län använder ca 21 TWh (2007), Stockholms kommun ensam ca 8 TWh per år. Detta innebär att Stockholms län an-vänder ungefär lika mycket el som hela Forsmarks elproduktion. Fortsatt inflyttning och till-växt i vår region innebär därtill ökad efterfrågan på el under kommande decennier.

Alla tre reaktorerna i Forsmark faller för åldersstrecket under en mycket kort tidsperiod – ca fem år – under 2030-talet. När det blir aktuellt kan man av kapacitetsskäl inte samtidigt bygga tre nya, moderna reaktorer i Forsmark som ersättning för de nuvarande. Vår region står alltså inför ett betydande generationsskiftesproblem i elförsörjning från Forsmarksanläggningen, och övergången till nya reaktorer måste ske successivt, kanske under en tioårsperiod. Plane-ringen för hur detta skifte ska genomföras bör sätta igång under nästa mandatperiod med tan-ke på de långa ledtider för nya reaktorer mm som man i planeringen av elförsörjningen har att ta hänsyn till.

Ökad utbildning under de närmaste decennierna av tekniker kunniga i kärnteknik är nödvändig. Befintlig utbildning och forskning i kärnteknik vid Tekniska högskolan i Stockholm bör inte bara öka utan bör också ges en nationell nyckelroll i detta sammanhang. Genom kärntek-nikforskning – bl. a vid KTH – finns dessutom möjlighet att utveckla säkrare anläggningar med högre kapacitet.

Även vattenkraften går att utveckla genom effekthöjningar och förbättrad produktionsförmå-ga. Vi ska dock skydda små bäckar och åar mot utbyggnad, d v s säga nej till utbyggnad av småskalig vattenkraft. Denna skulle ge synnerligen små el-tillskott men skada naturvärden och biologisk mångfald för evärderlig tid.
Dessa åtgärder tillsammans med energieffektivisering lägger grunden för ett fossilbränslefritt samhälle och en trygg elförsörjning.

SMARTARE ENERGIANVÄNDNING

I takt med att Stockholm växer kommer stadens samlade energianvändning att vara stor trots alla effektiviseringar. En framtida övergång till bilar och bussar drivna av el ändrar inte detta faktum. Att använda energin mer effektivt är positivt både för ekonomin och för klimatet. Höggradig värmeåtervinning i ny ventilation, energieffektiva fönster och modern dagsljus-styrd belysning kan minst halvera energibehovet i våra skolor och andra offentliga lokaler. En tjugoprocentig effektivisering av Stockholms stads energianvändning i kommunalt ägda loka-ler och bostäder innebär en årlig besparing på 500 miljoner kronor. Stadens fleråriga program för energieffektivisering måste genomföras och arbetet med att byta ut gammal belysning mot mer energieffektiva ljuskällor ska fortsätta.

Ökad medvetenhet i verksamheter och hos konsumenter är viktigt för att minska energian-vändningen. Att öka de personliga incitamenten, som att alla boende ska betala för det varm-vatten som konsumeras, ligger i linje med att sätta pris på miljön och hushålla med resurserna. Energieffektivisering är lika viktig vid användning av klimatvänlig eller s.k. grön el. De kommunala bostadsbolagen bör gå i bräschen för de investeringar som krävs. Genom att ef-fektivisera elanvändningen öppnas möjligheter till export av el som i många fall kan ersätta el från smutsiga och ineffektiva kolkraftverk i våra grannländer.

Nya byggmetoder för hus möjliggör att man i princip inte behöver tillföra energi för upp-värmning på vintern, s.k. passivhusteknik. I flera Europeiska länder har nu byggandet med denna teknik tagit fart. Sverige har halkat efter. Stockholm måste öka ambitionerna när det gäller att använda passivhustekniken vid nybyggnation Skälen är både att minska energian-vändningen och att behålla spjutspetskunnande vid våra högskolor liksom i byggbranschen och i miljöteknikföretag. Ytterligare ett skäl att öka byggandet av passivhus, giltigt inte minst för stadens egna bostadsbolag, är att öka utvärderingsunderlaget.

OFFENTLIG UPPHANDLING

Offentlig upphandling spelar en viktig roll i klimatarbetet. Inom ramen för lagen om offentlig upphandling ska kommunala verksamheter ställa klimatsmarta krav i syfte att bland annat effektivisera energianvändning.

Stockholms stads verksamheter är stora kunder som varje år köper in varor och tjänster för över tio miljarder kronor. Oavsett om den sker på central nivå eller i eller i olika verksamheter ska offentlig upphandling fungera som ett vasst verktyg för att skattemedlen används effektivt och samtidigt skapar miljönytta. Detta ska tydliggöras i stadens miljöprogram. Genom att ställa tydliga och faktabaserade miljökrav ska den offentliga upphandlingen spela en viktig roll för stadens miljö- och klimatpåverkan. I kraft av sin storlek kan stadens efterfrågan på miljö- och klimatanpassade produkter bidra till en ökad tillgång på klimatsmarta varor och tjänster till konkurrensmässiga priser. Avtal med leverantörer måste följas upp och utvärderas även vad gäller ställda miljökrav.

BIOGAS

Produktionen av biogas ska även fortsättningsvis främjas. Särskilt angeläget är- att försörj-ningen av bränsle till SL:s bussar garanteras. Stockholm vatten AB bör få i uppdrag att till-sammans med staden öka andelen matavfall som rötas till biogas. Varje invånare i Stockholm ger upphov till ca 100 kg matavfall per år vilket idag huvudsakligen går till förbränning. In-samling av matavfall från hushållen är för närvarande inte lönsamt. Med en ökad användning av matavfallskvarnar kan detta problem avhjälpas.

Matavfallet bör transporteras till Stockholm Vattens reningsanläggningar och omvandlas till biogas. Då höjs energivärdet på det övriga hushållsavfallet. Hämtningen av avfallet kan redu-ceras till var fjortonde dag eller möjligen ännu glesare. Det mest effektiva sättet att transporte-ra matavfall till reningsanläggningen är via avloppsrören. Detta förutsätter att hushållen in-stallerar matavfallskvarn, MAK. Vi föreslår ett hyr/köpsystem i trafik och renhållningsnämn-dens regi där hushållen kan få en MAK installerad och för detta betala en rimlig månadsavgift under ett antal år för att sedan bli ägare till sin MAK. Lämpligt vore att först introducera sy-stemet i några villaområden och koppla introduktionen av MAK till sophämtningstaxan så att en installation lönar sig ekonomiskt. Staden bör ha som mål att driva på introduktionen av MAK i Stockholm, så att dessa blir vanliga i flerbostadshus och villor inom en tioårsperiod. I än snabbare takt bör pågående försök med MAK i stadens skolor och lokaler utvecklas och utökas. I snart sagt alla 60-talshus blir stambyten aktuella inom de närmaste åren. Kommuna-la och privata hyresvärdar samt bostadsrättsföreningar bör uppmuntras ekonomiskt i syfte att stimulera installation av avfallskvarnar.

3. MILJÖ OCH TRAFIK

1. Miljözoner även för privatbilar bör utvecklas i syfte att ytterligare förbättra stadens miljö.
2. Stockholm behöver en radikalt utbyggd och moderniserad kollektivtrafik som upplevs som attraktiv, prisvärd och komfortabel för både kvinnor och män, äldre och unga.
3. Staden ska medverka till att bygga ut infrastrukturen för elbilar.
4. En elbilskommission måste tillsättas för att påskynda omställningen till bilar drivna av el under den kommande tioårsperioden.
5. Stockholm ska bli mer attraktivt för dem som går och cyklar.
6. Vid Centralen och andra kollektivtrafikknutpunkter ska det finnas säkra, trygga och lätt tillgängliga cykelparkeringar.
7. I Stockholm ska smarta tekniklösningar användas för att få trafiken att flyta.
8. Det ska vara enkelt, billigt och tryggt att parkera bilen i stadens yttre områden för att byta till kollektivtrafik vid resa in mot centrum. För den som har löst månadskort på SL ska parkeringsavgiften vara särskilt låg.
9. Ekonomiska styrmedel i trafiken är ett viktigt instrument för att minska biltrafikens miljöskador.

Trafik är en viktig del av det moderna Stockholm. Att resa är en del av vårt fria samhälle. Människors möjlighet att effektivt transportera sig mellan sitt hem och sin arbetsplats eller skola är, liksom varutransporter, en förutsättning för välstånd och ekonomisk utveckling. Samtidigt skapar trafiken miljöproblem. Vägtrafiken står för en stor del av utsläppen av växt-husgaser i Stockholm. Fossila bränslen bidrar till klimatförändringarna. Vägtrafiken försämrar luftkvaliteten. Motorer och däck orsakar buller. Den hårda belastningen på gator och vägar skapar trängsel och långa restider. Satsningen på och stödet till biodrivmedel har varit rätt och riktig. Men produktionen av biobränslen kan ge negativa effekter på miljön, bland annat när det gäller den biologiska mångfalden och övergödningen. Den framtida inriktningen måste vara mot andra drivmedel som biogas och el.

I takt med att Stockholm växer kommer fler människor att ha behov av att resa. För oss som bejakar regionens utveckling innebär det en stor utmaning att samtidigt ta ansvar för trafikens belastning på klimat och miljö. Allt fler människor ska i framtiden bo, leva och resa på en ungefär lika stor yta som nu. Därför måste transportsystemen bli mer effektiva. Stockholm ska vara en stad där det är enkelt och attraktivt att inte vara beroende av bil. Avstånden måste minska genom kortare restider och fler tvärkommunikationer. Det kräver en radikal utbygg-nad och utveckling av kollektivtrafiken. Bilen, helst eldriven, kommer att behövas även i framtiden. Därför måste det grundläggande vägnätet kompletteras med förbifart och ring. Men för att minimera vägtrafikens negativa inverkan på miljön behöver en rad åtgärder vidtas.

KOLLEKTIVTRAFIK

En radikalt utbyggd och moderniserad kollektivtrafik som upplevs som attraktiv av långt fler än idag är nödvändig för att möta invånarnas behov av transporter och klara av uppsatta miljö- och klimatmål. Redan idag är kollektivtrafiken underdimensionerad. Situationen kommer att förvärras i takt med att staden växer. Kollektivtrafiken måste vara trygg, prisvärd och komfor-tabel. Det handlar om förbättrad turtäthet, punktlighet, service och tillgänglighet. Bussar och tunnelbana bör kompletteras med fler eldrivna spårvägslinjer ovan jord. Vattnet bör utnyttjas i högre grad för transporter.

Kollektivtrafikens tillgänglighet liksom gång- och cykelmöjligheterna ska spela en viktig roll i stadsplaneringen. Folkpartiet har presenterat ett särskilt program för utbyggnad och förbätt-ring av kollektivtrafiken.

CYKEL

Stockholm ska bli en mer attraktiv stad för alla som cyklar och går. Inom staden görs många korta resor med bil. En person med 5 km till jobbet som cyklar istället för att köra en normal bensinbil minskar utsläppen av koldioxid med omkring ett halvt ton per år.

Gång- och cykelvägar ska vara vackra, ha god belysning, vara väl underhållna, säkra och lättillgängliga. De senaste åren har det byggts tio mil nya cykelbanor i Stockholm. Det arbetet ska fortsätta med fokus på att binda ihop existerande gång- och cykelbanor till ett väl sam-manlänkat nät. Särskilda satsningar bör göras på de cykelbanor i förorterna där underhållet är eftersatt samt på cykelbanor till och från skolorna. Cykelbanorna ska vara tydligt utmärkta och väl avskiljda från övrig trafik.

I de flesta andra städer kan man på ett enkelt och säkert sätt parkera sin cykel vid större sta-tioner. Så är det inte i Stockholm. Vid Centralen och andra kollektivtrafikknutpunkter ska det finnas säkra, trygga och lätt tillgängliga cykelparkeringar. Som en av Stockholms stora ar-betsgivare bör staden gå före med gott exempel och främja cyklande bland anställda. Tjänste-cyklar ska finnas tillgängliga och cykelparkeringar bör finnas vid stadens arbetsplatser.

SNABBARE OMSTÄLLNING TILL ELBILAR

Stockholms stad har tillsammans med Fortum presenterat en plan för att göra Stockholm till en av världens främsta elbilstäder år 2030. Det är en god början men omställningen måste ske snabbare. Detta är motiverat av klimatskäl men övergången till elbilar ger också renare luft och minskat buller från trafiken.

När det gäller stadens egna bilar och arbetsfordon ska Stockholm vara en föregångare. Staden bör också medverka till att förbättra infrastrukturen för elbilar, d. v. s. bygga elstolpar där man kan tanka sin bil. För att påskynda omställningen till bilar drivna av el under den kommande tioårsperioden bör en elbilskommission tillsättas. Den ska ha till uppgift att samordna arbetet mellan bland annat myndigheter, förvaltningar, elbolag och branschorganisationer samt före-slå nödvändiga regelförändringar m.m.

PARKERINGSFRÅGOR

Avgiftssystemet ska vara marknadsmässigt och får inte leda till att det blir billigare att använ-da bilen än att åka kollektivt. Infartsparkeringar är en viktig del i ett helhetstänkande kring människors resande. De kan bidra till att avlasta trafiken in och ut ur city och kan bli ett be-kvämt alternativ för den som bor utanför staden där kollektivtrafiken är mindre utbyggd. Det ska vara enkelt, billigt och tryggt för både kvinnor och män att parkera bilen i stadens yttre områden för att byta till kollektivtrafik vid resa in mot centrum. För den som har köpt må-nadskort för SL ska parkeringsavgiften vara särskilt låg.

STOCKHOLM UTAN KÖER

Ekonomiska styrmedel i trafiken är ett viktigt instrument för att fördela biltrafikens miljö- och samhällsekonomiska kostnader. I Stockholm är det främsta syftet med träng-selskatten att främja framkomligheten och minska luftföroreningar och buller den lokala mil-jön, men skatten har även lett till minskade utsläpp av koldioxid. Resultatet av trängselskatten är 15-20 procent mindre trafik över tullsnittet jämfört med tidigare. Trängseln är i genomsnitt ca 30 procent lägre på infarterna under rusningstid. Utsläppen av luftföroreningar i stadsluften har minskat med över tio procent och koldioxidutsläppen med runt tre procent i hela länet. Essingeleden och Södra länken blir mer och mer överfulla för varje år, men det beror endast i mycket ringa grad på trängselskatten.

Stockholm ska använda mer av smarta tekniklösningar, där man med modern informations-teknik informerar trafikanter om trafiksituationen via trafiktavlor. Trafiksignalerna ska an-vändas på ett sätt som minimerar köbildning och ger hög prioritet åt kollektivtrafiken.

4. FRISK LUFT

1. Systemet med miljözoner i trafiken bör utvecklas i syfte att förbättra stadens luft.
2. Statliga regler som hindrar staden från att vidta nödvändiga åtgärder på lokal nivå måste undanröjas. Exempelvis bör kommunerna själva få besluta att begränsa användning av dubbdäck inom en miljözon.

Luftkvaliteten i Stockholm har de senaste åren blivit betydligt bättre. Staden uppfyller 11 av EU:s 13 miljökvalitetsnormer för luft. Den positiva utvecklingen beror på att avgaserna har blivit renare i takt med EU:s stegvis hårdare krav för nya fordon. Även utbyggnaden av fjärr-värme, minskad svavelhalt i bränslen och mer effektiv rening från energianläggningar har spelat viktig roll. Den stora utmaningen är att även klara miljökvalitetsnormen för partiklar, PM10. Den mest strategiska åtgärden för att komma till rätta med detta problem är att be-gränsa användningen av dubbdäck. Vägtrafiken och i synnerhet dubbdäcken är orsaken till de tidvis höga partikelhalterna. Därför måste det arbete som pågår inom staden för att komma tillrätta med dessa problem intensifieras. Statliga regler som hindrar staden från att vidta nöd-vändiga åtgärder på lokal nivå måste undanröjas. Exempelvis bör kommunerna själva få be-sluta att begränsa användning av dubbdäck inom en miljözon.

MILJÖZON FÖR RENARE LUFT

Stockholms miljözon infördes 1996. Den syftar till att förhindra tunga fordon av äldre år-gångar att köra i innerstaden. Miljözonen har förbättrat luften i staden. Systemet med miljö-zoner bör därför utvecklas och omfatta även privatbilar i syfte att ytterligare förbättra stadens miljö. Som landets mest tätbefolkade område ska utgångspunkten vara att hela Stockholm är en miljözon. En modell kan vara att dela in zonen i olika områden utifrån kriterier som be-folkningstäthet, miljökänslighet och trafikbelastning. Fordon som inte lever upp till grundläg-gande miljökrav exempelvis vad gäller utsläpp och däckkvalitet ska förbjudas att köra in i staden. Det ska även gälla fordon med dubbdäck. Erfarenheter från liknande miljözoner i Ber-lin och andra tyska städer bör tas tillvara i ett sådant arbete.

Under 2007 beräknades utsläppen av kväveoxider minska med 3-4 procent, kolväten med 16- 21 procent och partiklar med 13-19 procent som ett resultat av att miljözonerna hindrar de äldsta och mest nedsmutsande tunga fordonen att köra i vissa delar av staden. Systemet med miljözoner bör därför utvecklas i syfte att ytterligare förbättra stadens luft. Samtidigt måste staten ta sitt ansvar och samverka med grannländerna eftersom partiklar (särskilt PM2,5) har sitt ursprung utomlands.

5. STADSMILJÖN

Lastbilar och bussar får köra i miljözonen i sex år räknat från första registreringsåret. Fordon som uppfyller EU-standarder får köra i miljözonen mellan åtta och tolv år beroende på miljöklass. Stockholm har haft miljözon sedan 1996. Miljözonen i Stockholm omfattar idag Södermalm, Kungshomen, Vasastaden, Norrmalm, Östermalm och Ladugårdsgärdet med undantag för genomfartsleder, däribland Essingeleden.

1. Kampen mot smuts, klotter och nedskräpning ska fortsätta. Alla ska kunna känna sig trygga på stan.
2. Nedskräpningen runt återvinningsstationerna måste upphöra.
3. Att lämna grovsopor vid återvinningscentraler ska även i fortsättningen vara gratis.
4. För att hindra ökad spridning av kvicksilver ska särskilda insatser göras för att öka återvinningen av lågenergilampor. Ett samarbete med detaljister som säljer lågenergi-lampor ska inledas om detta.

TRYGGT, SNYGGT OCH GRÖNT

Stockholm är en grön stad vid vattnet. I en växande stad är exploateringstrycket mot parker, naturområden och grönområden stort. Det gäller särskilt strandnära områden. Sammanhäng-ande grönområden ska identifieras och skyddas när staden förtätas och nya bostadsområden byggs. Vid planering av nya bostadsområden ska behovet av parker, lekplatser, papperskorgar och utrymme för träd och grönska tillgodoses.

Kampen mot smuts, klotter och skräp måste fortsätta. Trots stadens intensiva satsning för ett snyggare och tryggare Stockholm återstår mycket arbete. Erfarenheter från andra storstäder pekar på det tydliga sambandet mellan minskad nedskräpning, lägre brottslighet och ökad trygghet. Genom att bekämpa nedskräpningen lägger vi därför grunden för ett tryggare Stock-holm för både kvinnor och män, unga och gamla.

Entreprenadavtal måste noggrant följas upp och de företag som utför städning på uppdrag av staden ska inte få fortsätta om de missköter sina åtaganden.

Nedskräpningen runt återvinningsstationerna är ett särskilt problem, där staden, sopföretagen och markägare måste ta ett större ansvar för att hålla ordning och reda.

Stockholm är en stad vid vattnet. Stadens vackra strandområden måste utnyttjas till vackra strandpromenader där stadens invånare och turister kan njuta av staden. Centrala platser ska anpassas efter fotgängares behov. Nya Slussen, Fridhemsplan och Skeppsbron är exempel på områden som behöver åtgärdas.

LÄTT, RÄTT OCH GRATIS

Det ska vara enkelt att återvinna sina sopor och göra sig av med miljöfarligt avfall på rätt sätt. Idag tillhandahåller Stockholms stad en kombination av fasta och mobila insamlingssystem för hushållens farliga avfall. Hushållen har möjlighet att lämna in farligt avfall vid någon av stadens fasta miljöstationer, återvinningscentraler, avtalade färghandlare eller till den mobila miljöstationen.

Att lämna in farligt avfall och så kallade grovsopor ska vara gratis för stadens medborgare. Genom samverkan med andra kommuner ska invånarna kunna lämna avfall vid den återvin-ningsstation som ligger närmast även om det ligger inom en annan kommun.

För att hindra ökad spridning av kvicksilver ska särskilda insatser göras för att öka återvin-ningen av lågenergilampor. Ett samarbete med detaljister som säljer lågenergilampor ska in-ledas för detta.

BULLER

Ljud och rörelser är en del av den stora stadens själ. Samtidigt måste oönskat ljud, buller, be-gränsas och förebyggas. Vid stadsplanering är bulleraspekterna alltid en fråga som ska prövas och vägas in. Särskilt angeläget är det vid bostäder, skolor och förskolor och andra miljöer där barn och ungdomar vistas.

6. RENT VATTEN OCH FRISKT HAV

1. Spridningen av ämnen som övergöder eller smutsar ner vatten och hav måste motverkas.
2. Avloppsreningen måste hålla hög kvalitet och reningen av dagvatten ska byggas ut.
3. Miljöarbetet inom Stockholms hamnar ska utvecklas. Kraven på fartyg som lägger till i Stockholm ska skärpas.
4. Det måste bli förbjudet att tömma båttoaletter till sjöss.

Vatten är vår mest värdefulla naturresurs och viktigaste livsmedel. Säker dricksvattenförsörj-ning och god avloppsrening är högprioriterade frågor för Stockholm. Mälaren är regionens viktigaste vattenkälla och behöver därför särskilt skydd, både vad gäller kvalitet och kvantitet. Spridningen av ämnen som övergöder och smutsar ner vattendrag, insjöar och i sista hand Östersjön måste motverkas. Stockholms stads Vattenprogram som gäller för åren 2006 - 2015 och innehåller mål och åtgärder för hur Stockholms vattenområden ska få bättre vatten-kvalitet och utvecklas ur rekreationssynpunkt utgör grunden för detta arbete. Avloppsreningen måste hålla hög standard och reningen av dagvatten ska byggas ut.

Stockholms Hamnar har fått den högsta miljöklassificeringen i en internationell forsknings-rapport där världens 800 största hamnar ingick i undersökningen. Det strategiska miljöarbete som pågår vid stadens hamnar med bland annat miljödifferentierade hamnavgifter har varit framgångsrikt och bör utvecklas. Miljökraven på fartyg som lägger till i Stockholm ska skär-pas i syfte att ytterligare minska fartygens miljöpåverkan.

Stockholms stad är en stor inköpare av livsmedel till bland annat skolkök, förskolor och äldreboenden. Mot bakgrund av den hotande utfiskningen i Östersjön och andra hav måste medvetenheten kring dessa frågor öka hos dem som ansvarar för matinköpen.

7. GIFTFRI MILJÖ

1. Den så kallade Kemikaliepakten, där staden och näringslivet samverkar, i syfte att be-gränsa utsläppen av farliga ämnen, ska utvecklas.
2. Arbetet med att hindra mediciner från att komma ut i miljön måste prioriteras högre. Ett samarbete mellan landstinget, Apoteket AB och Stockholms stad bör inledas inom ramen för Kemikaliepakten.
3. Stockholms stads upphandlingsguide ska användas av stadens verksamheter i syfte att minska förekomsten av farliga ämnen.
4. Slam från Stockholms reningsverk ska hålla god kvalité och klara kraven för nationell certifiering. Målet är att det ska kunna användas som gödningsmedel inom jordbruket.
5. Information om farliga ämnen bör riktas till allmänheten för att öka medvetenheten om dessa frågor i samhället.
6. Miljöförvaltningens arbete med att förhindra försäljning av allergi- och cancerframkal- lande kosmetika och andra kemiska produkter bör stärkas. De företag som bryter mot lag stiftningen bör offentliggöras på lämpligt sätt.
7. Utveckla miljöövervakning och indikatorer för att öka kunskapen om läget i miljön och nyttan av genomförda åtgärder. Öka samverkan mellan staden och universitet och högskolor.

ÅTGÄRDER MOT FARLIGA ÄMNEN

Verkligheten befinner sig långt från det nationella miljömålet om att “miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota männi-skors hälsa eller den biologiska mångfalden”. I Stockholm sprids dessa ämnen inte längre främst från produktion i enskilda industrier utan kommer från många diffusa källor. Kemika-lier, metaller, läkemedel och andra ämnen sprids bland annat genom konsumtion och använd-ning av mängder av olika produkter, vägtrafik, och förbränning. Vilka effekter ett ämne har avgörs av hur farligt det är, hur stora mängder som sprids och hur länge det finns kvar i natu-ren. I Stockholms arbete mot miljögifter har fem ämnesgrupper lyfts fram som de mest prio-riterade. Ämnena finns i vanliga produkter så som kläder, handdukar, möbler, rengöringsme-del, kosmetika, tandkräm, PVC-golv, släckskum m.m. Giftfria varor och tjänster ska användas vid upphandling och inköp. Det handlar bland annat om att ersätta varor som innehåller farliga ämnen med ofarliga varor, men också att tjänster utförs på ett sätt som minimerar spridning av gift. Genom att konsekvent använda Stockholms stads upphandlingsguide kan stadens verksamheter bidra till att minska förekomsten av farliga ämnen i Stockholmsmiljön. Infor-mation om farliga ämnen bör riktas till allmänheten för att öka kunskapen hos medborgare och företag om dessa frågor.

RENT SMUTSVATTEN

Många ämnen kan orsaka cancer och riskerar att leda till reproduktionsskador (försämrar möj-ligheten att få barn) hos människor och djur och allmänt skada vattenmiljön. Utsläppen skapar också höga samhällsekonomiska kostnader samtidigt som reningsverkens kostnader ökar. Renare smutsvatten betyder att färre ämnen når reningsverken vilket innebär lägre kostnader för att rena och ta hand om slammet. Slam från Stockholms reningsverk ska hålla god kvalité och klara kraven för nationell certifiering. Målet är att det ska kunna användas som göd-ningsmedel inom jordbruket.

KEMIKALIEPAKTEN

Samverkan mellan staden och näringslivet inom den så kallade Kemikaliepakten bör utveck-las för att öka kunskapen och på så sätt stimulera handelns möjligheter att medverka till att färre farliga produkter säljs. Arbetet med att hindra mediciner från att komma ut i miljön mås-te prioriteras högre. Ett samarbete mellan landstinget, Apoteket AB och Stockholms stad bör inledas inom ramen för Kemikaliepakten.

Miljöförvaltningens arbete med att förhindra för-säljning av allergi- och cancerframkallande kosmetika och andra kemiska produkter bör stär-kas. De företag som bryter mot lagstiftningen bör offentliggöras på lämpligt sätt.

På samma sätt som människor behöver gå på regelbundna hälsokontroller, så behöver tillstån-det i miljön kontrolleras. Genom bra miljöövervakning och relevanta indikatorer kan vi få nödvändigt underlag om läget i miljön och om åtgärder gör nytta, vilket är nödvändigt för att kunna bedöma kvalitet och effekt av satsningar gjorda av offentliga medel.

KVICKSILVER OCH LÅGENERGILAMPOR

Kvicksilver förbjuds från och med den 1 juli 2009 och därmed kommer så gott som all an-vändning av ämnet hos tandläkare att upphöra. Däremot innehåller lågenergilampor små mängder av ämnet. Nu ersätts den traditionella glödlampan av lågenergilampor, vilket är posi-tivt och spar el. Även om det finns små mängder kvicksilver i lågenergilampor så bedöms övergången till dessa totalt sett att bidra till en minskning av kvicksilverutsläppen. Eftersom den europeiska elproduktionen domineras av kolkraft som sprider kvicksilver blir den samla-de effekten positiv.

För Stockholms del innebär detta en allvarlig utmaning. Den ökande användningen av låg-energilampor måste följas upp med information om hur de ska hanteras, beredskap för att de ska omhändertas på rätt sätt och samarbete med företag och butiker att ta emot gamla lampor. Hanteringen av kvicksilver både i produktionsfasen av lamporna, och vid destruktion och återvinning ställer mycket stora krav på konsumenter och producenter. Den ökade användningen av lågenergilampor får inte leda till ökad spridning av kvicksilver. (Allt kol innehåller små mängder kvicksilver. När kolet förbränns avgår kvicksilvret som kvicksilverånga. Eftersom mycket stora volymer kol används i kolkraftverken så är kolförbränning en stor källa till spridning av kvicksilver i naturen.) Kvicksilverfria lösningar finns idag, där LED (light emitting diode) är en lovande möjlighet. Användningen av dagens lågenergilampor måste ses som en övergångslösning i väntar på en ny generation ljuskällor.